Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 2

Skulle du önska veta hvad Maddalena vai lik, då jag först såg henne? Godt, jag skall försöka att beskrifva henne. Hor var omkring aderton år gammal, men såg något äldre ut. Hennes anletsdrag vorc behagliga, utan att vara vackra. Hennes hy var blek, hennes figur smärt, hennes hår svart och rikt. Vid aderton års ål der äro de flesta Italienskor gifta eller förlofvade, men Maddalena var intetdera. Hennes lif hade hitintills varit helgadt år hennes bröder. Deras vilja var hennes lag h om hon fruktade Jacopo mera än hor älskade honom, tillbad hon Paolo och hans hustru af hela sin själ. Jag fick sedermera och småningom veta detta, men jag omtalar det me för dig, carina, för att göra min berättelse tydligare och kortare. För att vara en bondflicka — och du måste komma ihåg, min Barbara, att hon icke var någonting annat — hade Maddalena ett mer än vanligt tänkande och intelligent utseende. Det oaktadt, kunde hon hvarken läsa eller skrifva, och var så okunnig som ett barn om hela verlden bortom Capri. Hon hade aldrig i hela sitt lif varit längre borta än i Neapel. Ilennes radband var hennes bibliothek; Madonnan hennes religion; Tasso, sådan hon då och då hört honom sjungas af Cunta Storia, hennes ende historieskrifvare. — Jag har alltid tyckt om att införlifva mig med det folks lif, hvars land jag besökt, och min bekantskap med denna familj af simpla öboar skänkte mig ett ovanligt nöje. Jag stannade hos dem till nära midnatt, ömsom deltagande i dansen eller sången och hjelpande Maddalena att tillaga lemonad för de törstiga dansörerna. Då jag slutligen sade dem farväl och gick 2