någon kontroll utifrån. Vore denna tolkning riktig, skulle kriget och dess följder hafva förlänat konungariket Sachsen en större sjelfständighet än det egde under förbundsförfattningens tillvaro. Det är knappt nödigt att anföra de rättsliga och politiska grunder, mot hvilka denna uppfattning måste stranda. Äfven om preussiska regeringen vore villig att i hvarje annat hänseende förfara mildt med den svage sachsiske grannen, kunde hon likväl icke afstå från atv fordra de militäriska garantier, genom hvilka återkomsten af farliga konflikter kan undvikas. Ställningen gör faktiska garantier oundgängliga, och Preussen måste fordra eftergifter, som åt konungen af Preussen tillförsäkrade ett omedelbart inflytande på Sachsens militärstyrka. — För öfrigt tror Zeidlersche Correspondenz, att om konung Johan skyndar sig att göra de fordrade eftergifterna i militärfrågan, kan den andra vigtiga frågan — den om Sachsens inträdande i nordtyska förbundet — förbehållas åt en framtida reglering. I och med detsamma skulle också hvarje hinder vara undanråjdt för konung Johans återvändande till sitt land. Underrättelserna från alla delar af Hannover meddela, att införlifningspatentets uppläsande i landsortsstäderna och landtkommunerna försiggått i allt sköns lugn, utan några demonstrationer af den mot Preussen afvogt sinnade delen af befolkningen. Från Bajern skrifves, att man der väntar en ny kabinettskris, och detta återigen med anledning af Richard Wagners, den bekante kompositörens och erkedemokratens personlighet. Wagner aflägsnades från konungens omgifning genom intriger af det aristokratiska och klerikala partiet, som befarade, att den förre barrikadkämpen skulle smitta konungen med alltför frisinnade idter. Men det unga majestätet, som lefver mer i musikens än politikens verld, längtar efter sin vän och synes hafva fast beslutat, att han skall återkallas, hvilket emellertid icke kan ske med mindre än att Wagners argaste fiende, ministern v. Pfiestemeister, resignerar. ÖSTERRIKE. Kejsar Frans Josef skulle d. 17 dennes anträda en resa till de delar af sin monarki, som omedelbart lidit af kriget och preussiska ockupationen. ITALIEN. De österrikiska trupper, hvilka ännu voro qvar i Venetien, började sitt återtåg denssg dennes, och fredsfördraget bestämmer, att utrymningen skall vara skedd inom förloppet af 10 dagar. Victor Emanuel skall först efter omröstningen — således mellan den 25 och 30 dennes — intåga i Venedig. Emellertid hade kommunalrådet i lagunernas gamla stad erhållit anvisning att skaffa inqvartering åt 2 linieregementen, 4 bataljoner bersagleri och några batterier. Dessa trupper intågade den 11 dennes. .Provincia berättar: , Fransmännens kejsare har pr telegraf skickat konungen af Italien sina hjertliga lyckönskningar för fredens afslutande. Mellan Wien och Florens vexlas flitigt depescher. ett förhållande, som icke förut på många är egt rum. Denna gång synes freden blifva verklig och varaktig. Kronprinsen Humberts förmälning med en österrikisk erkehertiginna synes vara sannolik. Från Palermo skrifves, att de från denna stad fördrifna banden samla sig iskogarne vid Fienza och i bergen uti provinsen Trapani. Starka truppmassor äro på marsch dit; ingen, som träffas med vapen i hand, får pardon. I Palermo är krigs rätten i full gång. Den officiella uppgiften öfver de italienska truppernas förluster i sistnämnde stad upptager: 7 officerare döda och 27 sårade, samt 332 döda eller sårade soldater. FRANKRIKE. I början af denna vecka skulle den kejserliga familjen afresa från Biarritz för att begifva sig till S:t Cloud. Kejsaren har gifvit den till Mexiko afsände general Castelnau fullmakt att annullera 2:dra artikeln i den mellan Frankrike och Mexiko afslutade konventionen. Denna artikel handlar om de franska truppernas successiva aftåg. Franska regeringen fruktar nemligen — och detta med rätta — att juaristerna skola i grund upprifva den återstående franska truppstyrkan, och vill derföre på en gång draga ockupationshären från Mexiko. Troligen skall detta hafva till följd, att kejsar Maximilian resignerar förrän ämnadt var; men äfven hans gemåls olyckliga sinnessjukdom torde påskynda hans nedstigande från den osäkra thronen. Angående den förskräckliga olycka. som drabbat kejsarinnan Charlotte, skrifver ,,Gazette du midi: ,I den långa audiens, som den helige fadren den 27 Sep