Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 1

med pågår rastlöst, hela kajen nedanför palatset är uppfylld af packlårar; pianokärror dragna af stadsbuds handkraft täfla med åkarnes långkärror; bärbårar och egna stadsbud slipa och knoga bort med den massa föremål, som under några månader varit vår ögonfägnad: mellanstyckena mellan dörrarne äro borttagna för att bereda större rum för de aftågande föremålen; rop och skrik att vara försigtig vid passagen af den branta trappan omvexla med arbetarnes halningsoch hissningssång — det är ett lif der utanför så att man kan mista öronen dervid. Sidan åt hjelten vid Svensksund företer nästan lika stor verksamhet: också här har porten: måst göras vidare, för att få ut alla artiklarna, och dessa transporteras åt olika håll: till ångbåtarne, till jernvägsstationerna eller direkte hem till utställarne här. Inne i palatset, nyss så prydligt och ordnadt, är allt huller om buller: domkraften och menniskokraften, .björnar och dragkärror, Åbjörnssöner och Föreningar arbeta i sin anletes svett — ja, tänk hvad skulle det blifvit af det flyttande Stockholm, af det flyttande industripalatset, om flyttningsdagen för dem begge inträffat den 1 Oktober! Nu kunde arbetet bli fördeladt och alla flyttande blefvo så nöjda, som flyttfolk kunna bli, ty tillgången på armar blef åtminstone tillräcklig. Flaggorna och vimplarna äro borta, kanon Engström står qvar ännu lika hotande vid Bolindrarnes vackra vattenkonst, gruppen af mastträd likaså, men eljest har man gjort sig i ordning att föra sina saker från täflingsarenan. På sednaste dagarne lära stora inköp gjorts af hvarjehanda saker; priserna å dem sjönko allt mer, ju närmare afskedets stund kom. I skilsmessans ögonblick var äfven er korrespondent närvarande bland de 6,000, och något mera enkelt och tarfligt i ceremoniväg än i denna stund, då man måste skiljas från hvad som så länge varit ens stolthet och glädje, kan man ej tänka sig vid någon utställnings afslutande, om ej vid denna, och helt snopna gingo de 6,000 besökande sin väg, då kl. half 6 den stora klockan ringde till aftåg, efter det två misslyckade försök gjorts att klämma till med Folksången eller att åstadkomma de vanliga entusiastiska hurraropen. Nej, då var början bättre än slutet, som i det hänseendet åtminstone ej kunde kallas godt. alla knorrade öfver detta snöpliga sätt att afsluta den första skandinaviska industriutställningen. Konstexpositionen slutade i eftermiddags, troligen också sans ceremonie; hr Fornanders utställning af bland annat diverse papperslappar, som han skjutit till måls på, har upphört för en god tid sedan, så att för närvarande blott svenska och norska folkdrägter på sigurer och kommunalrådets mikroskop återstå, jo, det var sannt, hr Hammer lär väl ej ge tappt så med sitt museum, , ett af de störs kildta i verlden, för hvilket han puffar å alla husknutar medelst annonser, infattade i gamla s. k. pigspeglar, på sednare tiden, efter hvad det vill synas, utrangerade ur hans samling af , kuriosa, men hvilkas beseende förr kostade åtskilliga modiga ören. Etablissementerna för cigarrer, sodavatten, bakelser m. m., hvilka upprättades i alleen närmast Jakobs kyrkmur, för att kunna tillhandagå de väntade 500,000 resande, äro stängda; det ena af dem måste redan för en tid sedan stänga luckan, eftersom hvarken infödingar eller fremlingar ville infinna sig, och den vid torgets norra ända belägna ruckliga schweizeripaviljongen, som erhöll kongl. tillstånd att få stå qvar, för att kunna i sin mån bidraga till uppfriskandet af de ofvannämnda tusentalen resande, är jemnad med marken. aterstår blott palatt och snart äfven blott minnet af expositionen, men detta skall säkerligen länge fortlefva. Grefve Manderström har i dagarne fått svar på tal från grefve Bismarck, och detta svar har här blifvit lifligt diskuteradt och kommenteradt. Detta svar afser grefve Manderströms bekanta förfrågan till Berlinerkabinettet, om det tänkte på att göra allvar snart med sitt löfte om Nordslesvigs återlemnande till Danmark, såsom ni minnes. Grefve Bismarcks svar, så försäkrar man, är mycket hvasst och har åtskilliga considärantoch ..attendu, hvarpå följer sjelfva slutsatsen, som är indelad i tre punkter, af hvilka den ena talar rent ut till grefve Manderström om Pinopportunite de cette question-lå, d. v. s. att frågan är olämplig, otidig skulle man kunna säga. Att frågan var för tidigt väckt, derom är man också ense, och odiplomatiskt finner man det på det högsta att komma och piquera en person midt under hans segerrus och rheumatiska anfall. En Bismarck, så full af både Ruhm och Ihume, är ej att leka med, minsann. Prinsen af Nederländerna med gemål och dotter ha afrest härifrån, utan att ha gjort mycket väsen af sig. Svårt var det också att få se ,,die hohen Herrschaften, men det lyckades mig dock en gång. De Göteborgsboer, som möjligen skulle vilja vata hur nina kvradrilr cop nt har jag att