Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1866, sida 1

Svenska församlingen i London. (Från IIand.-Tidms korresp.) Nordiska församlingen i London har i dessa dagar erhållit underrättelse om en för densamma förestående smärtsam förlust. Dess själasörjare, hr legationsoch hofpredikanten Fr. Grafström, har sökt kyrkoherdeplatsen i Clara församling i Stockholm samt erhållit de flesta rösterna. Vi mista honom således. Den sanna humanitet, uppenbarande sig i tillgänglighet och godhet, hr G. under sitt vistande härstädes ådagalagt, har tillvunnit honom allas odelade högaktning och kärlek. Saknaden blifver så mycket större. Att i utlandet höra sitt modersmål väcker alltid en glad inre rörelse, ännu mera då att höra religionens sanningar framställas på vårt sköna klangfulla språk, af en manlig och vacker organ, flärdfritt och enkelt. Att slutligen höra Guds ord rätt tolkadt, med förklaringar och tillämpningar deraf, som äro tydliga och till hjertat gående, samt derigenom för alla begripliga, är i sanning upplyftande. De talrikt besökta gudstjensterna här bevittna att våra landsmän uppskatta sådana predikningar. Ingen försummar gerna, utan laga skäl, att på Söndagarne bevista gudstjensten i vår kyrka. Den nordiska församlingen i London är dock af en egen natur, ty de ofantliga afstånden bereda stora svårigheter för dess medlemmar att besöka dess kyrka. Denna kyrka är en liten enkel byggnad, förlagd till östra delen af London i närheten af Dockorna och Themsen, på det att den må vara tillgänglig för de sjöfarande, för hvilka den hufvudsakligen är afsedd. Platsen der kyrkan är belägen, kallad , Princes square, är omgifven med ett jernstaket. Redan under Carl XI:s tid var man betänkt på att bilda en svensk församling, men antalet af landsmän, som här stadigt uppehöllo sig, var ej stort nog att mäkta åtaga sig kostnaden. Man begagnade emellertid dansk-norska kyrkan intill 1709, då man hyrde ett eget bönhus samt erhöll egen predikant uti magister Martin Hegardt. Från hans tillträde började verksamheten att samla medel för att kunna uppbygga en egen kyrka. Efterträdarne, Olof Nordborg (1712) och Jacob Serenius (1723), läto ej saken falla, utan hade den sednare glädjen att kunna år 1728 lägga grunden till vår nuvarande lilla nätta kyrka, som invigdes samma år i Sept. samt benämndes , Ulrica Eleonora, efter dåvarande drottningen. Fonder hade erhållits dels genom kollekter i Sverge, dels genom frivilliga bidrag. Svårigheterna derför voro stora, men man drog sig fram. 1765 kunde man anskaffa ett orgelverk, hvilket, i förbigående sagdt, nu i år 1866 ombygges, eller rittare utbytes mot ett nytt. 1766 erhöll man genom gäfvor från svenska jernbruk jern till staketet, som omgifver kyrkogården, i hvars midt kyrkan ligger. 1780 kunde man tillbygga sakristian, som nu utgör ett större rum, der kyrkoråd och sockenstämmor hällas. — Samma år tillegnade man sig ock en byggnad i närheten, afsedd att tjena såsom pastorsboställe; numera är dock denna lägenhet använd för klockarens bostad och att inrymma plats för ett mindre bibliothek, fritt tillgängligt för ansökande. Nuvarande klockaren, hr Nordström, omfattar med mycket intresse denna början till en så nyttig anstalt, samt har lyckats åstadkomma många gåfvor att öka samlingen. Kyrkan bidrager årligen med ett mindre belopp för inköp af böcker, men glädjande skulle vara, om i hemlandet man komme att vända sin uppmärksamhet häråt, ty då är jag öfvertygad om, att rika, värdefulla och nyttiga bidrag med vanlig frikostighet skulle erhållas. Bland dem, som 1710 nitiskt medver