IIUII RUIILACTU 1011) ÅpU BA . —. der han hittills värdats. All anledning är att vänta, det ingen svärare olägenhetsför framtiden kommer att följa af hr 2:s olycksfall. Oskar-Fredrikska stipendiet har tilldelats studeranden 0. Cronholm, af skånska nationen. Karlskrona. Skeppsvarfret i Karlskrona. Sedan kaptenen vid flottans mekaniska kår Sasse sistl. vinter varit beordrad att taga kännedom om: de i England, Frankrike och Belgien sednast vidtagna förbättrade metoder för metallverkstäders inredning m. m., så lärer nu af honomjett fullständigt förslag till ordnande af smedjorna m. fl. inättningar å skeppsvarfvet i Karlskrona vara uppgjordt. Således är ämnadt att den nuvarande arrestantsmedjan skall om-och tillbyggas samt förses med en ånghammare af 80 centners tyngd, vällugnar m. m. Der den s. k. ankarsmedjan nu står blir en större plätslagareverkstad för såväl gröfre som vanliga plåtars tillarbetande. En ny kran af jern, beräknad att lyfta tvåtusen centners tyngd och att sättas i verksamhet medelst ångmaskin, anbringas på en stenkaj, som skall byggas der vestra kölhalningsbron nu är. Jernvägar ifrån kranen till smedjeverkstäder och andra större arbetsposter stå i sammanhang med denna af behofvet högt påkallade förbättring, hvilken, uppgående till en kostnad af omkring 467,000 tår, skall sätta varfvet i tillfälle att ej allenast verkställa större reparationer å monitorerna, utan äfven att kunna bygga jernfartyg, när omständigheter sådant föranleda. Monitorn John Ericson är nu intagen i nya dockan n:o 2)i Karlskrona för att förvaras mot, den förstörelse den skulle undergå om den låge ständigt i hafsvattnet. Då ett alldeles oundvikligt tillbehör, säger Blekingsposten, till den nya dyrbara sjökrigsmaterielen äro dockor, hvaruti fartygen kunna förvaras mot den rost, som annars snart skulle förderfva dem, så är det en serdeles lycka att den vidsträckta, under en lång tidsrymd med ofantlig kostnad tillvägabragta solida och för seklers varaktighet beräknade dockanläggningen i Karskrona nu befinnes lika ändamålsenlig för monitorerna, som den bittills varit för linieskeppen. — Lidköping. Omensklig behandling af fånge. I Lidköpings Tidn. läses: Till justitiekanslern har inlemnais följande klagoskrift: Den 16 sistlidne Juni blef jag här i staden utaf stadsfiskalen P. W. Ohlson häktad och dervid på det våldsammaste sätt misshandlad medelst slag af en grof rörkäpp och dragning i hår och skägg. Anledningen till häktningsåtgärden skulle varit en af 2:ne bönder gjord anmälan, att jag å! dem skulle våldfört mig, en angifvelse som sedermera ej kunnat styrkas. äfvensom att jag skulle varit rusig. Då stadsfiskalen vid tillfället anträf-; fade mig, var jag stilla och förgick mig icke på ringaste sätt. Med sitt vanliga brutala och ikkefulla sätt tilltalade han mig hotande och förolämpande samt anbefallde häktning, hvaraf jag retades, och, inseende det olagliga i detta siskalens sätt att gå till väga, satte jag mig till motvärn i: afseende på häktningen och lär dervid ofrivilligt kommit att förgå mig mot stadsvaktmästaren N. Arvidsson. Att detta på förhand var beräknadt af såväl stadsfiskalen som dess värdiga biträde, bemälde vaktmästare, är fullt antagligt, för att dymedelst kunna bemantla den olaga häktningen och kunna få mig genom långsamt dvarhållande i; häktet till ytterlighet pinad. Sedan jag på detta våldsamma sätt och efter erhållande af en myekenhet slag blifvit inburen i häktet och dörren tillsluten till denna osunda och qvafva fängelsehåla, som Lidköpings stad håller, visste jag af sinnesrörelse knappt till mig, och för att få frisk luft sökte jag få upp fönstret, dervid detta emot min afsigt gick något sönder. Andre stadsvaktmästaren Hernqvist rapporterar detta för fiskalen, som efter en stunds förlopp ankommer i sällskap med båda vaktmästarne, Hernqvist och förberörde N. Arvidsson, dervid jag åhörde att, innan dörren till häktet öppnades, fiskalen tillsade att daggen och bojor skulle hemtas. Sedan detta skett, öppnades fängelsedörren och fotbojor påsattes, hvarefter fiskalen med berådt mod rusar på och tilldelar mig de våldsammaste slag med det förfärliga tortyrvapnet, en i fordna råa tider bruklig 8. k. tjurdagg (lem af en tjur), och, oaktadt bön! om förskoning till lifvet, slår mig så länge han troligen orkade, hvarefter tortyren med samma dagg fortsattes af vaktmästaren Arvidsson, dervid hvarken hufvud, ansigte eller ömmare delar på! kroppen skonades; och som jag hade aftagit rocken, verkade slagen ändå mera förfärande. En: mängd blånader och blodviten uppkommo å min kropp, och jag blef alldeles tillinfetgjord af smärta. Min bön att tå läkare till mig efterkoms ej, utan fick jag med min smärta fö kta till påljande Måndag den 18 Juni, då jag ställdes för ätta inför härvarande rådbusrätt. Jag begärde då offentligt att få läkare till mig i häktet, dels. för att blifva besigtigad och dels för avt få hjelp. Ordföranden, hr borgmästaren Arvidsson, som ej kunde undgå att se mina blånader, tillsade då fiskalen och vaktmästaren Arvidsson att anmoda: stadsläkaren Sundberg att skyndsamt besöka mig, ! men läkaren kom icke någon gång till mig, under min långa vistelse i häkte. Jag bad slutligen min hustru, då förnyade anmodanden till bevakningen ej hjelpte, att anmoda samma Jäkare besöka mig, dervid han lärer svarat att hvarken fiskal eller vaktmästare hade tillsagt honom att jag begärt hans biträde. Att min hustrus anmodan äfven blef utan påföljd, är äfven antydt. Efter flera, dagars förlopp fick jag dock, på min hustrus begäran, besök af stadens menniskovänlige komminister. herr C. J. Ljungström, för hvilken jag, oaktadt vaktmästaren Arvidsson sökte det förbindra, fick visa blånaderna å min kropp efter den rysliga behandlingen, hvaraf jag under hela fängelsetiden led svära plågor, värst derigenom att jag i den härda bädden ej kunde ligga på sidor eljer rygg. Jemte det jag anmäler dessa grofva våldsamheter hos hr justitickansleren, har jag trott, mig böra och kunna hos hr kansleren anhålla om Jaga åtals anställande mot fiskalen P. W. Ohlsson och vaktmästaren N. Arvidsson, under yrkande af lags och författningars strängaste tillämpning mot dem båda för allt det våld de, på sätt omförmäldt är, mot mig såsom häktad fånge begått och för det de. med afsigt att fördölja sin broitslighet, ej skaffat mig behöflig läkarehjelp. Det torde ej behöfva specielt åberopas de Så i strafflagen, hvarefter de böra härför straffas, och då derför otvifvelaktigt äfven bör följa förlust af innehatvande tjenster och förbud att i allmän tjenst vidare nyttjas, så är det endast i mensklighetens namn, som jag specielt framhåller detta sednare yrkande. ö Efter det åberopade vittnen, bland hvilka komminister Ljungström befinner sig, uppräknats, heter det vidare i klagoskriften: Jag torde äfven böra omförmäla, att jag hos rikets ständers justitie-:ombudsman yrkat åtals anställande mot såväl samme stadsfiskal Ohlsson som Lidköpings rådhusrätt för olaga häktning och ärekränkning samt för mitt qvarhållande i häktet från den 16 Juni till den 27 Juli, och att rättegångshandlingarne till honom öfverlemnats; hvarjemte jag jemväl hos justitieombudsmamnen anmält att jag hos hr justitiekanslern gjort yrkande om åtal för våldet mot min person: — detta ömsesidiga meddelande i afsigt att de båda myndigheterna kunna kommnnicera sig med hvarandra för sakens sammanhängande belysning. Att min fattigdom (jag har hustru och sex minderåriga barn, hvilka under min långa fängelsetid — förlängd specielt genom fiskalen Ohlssons lustresa till Stockholm mellan den 2 och 16 Juli, 14 dagar — måst medelst bettlande uppehålla sig) bivdrar mig att sjelf kunna utföra åtal, är ett förhållande, som stärker mitt hopp, att de myndigheter, till hvilka jag på detta ätt vågat hänvända mig, skola gunstigt medverka ertill, att full rättvisa må vederfaras äfven den fattige och ringa medborgaren. Lidköping d. 16 Aug. 1866, Anders Johansson, arbetskarl, boende s tamtan n.-x 22 nva staden