Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Sistlidne Tisdag fortsattes i poliskammaren ransakningen med häktade Amberndt Olausson, som fränstulit hemmansegaren Carl Nilsson i Stenby åtskilliga klädespersedlar och äfven begått stöld i Norge, der han tillgripit en del danska silfverriksdalrar. Carl Nilsson, som Olausson sagt sig icke känna, var nu tillstädes jemte sin son. Båda förklarade att Olausson vore samme person, som någon tid arbetat hos Nilsson, men att han en natt afvikit och vid samma tillfälle hade de omnämnda persedlarne försvunnit. Olausson kunde nu icke längre förneka att han n, men försäkrade att han icke från honom. Deremot tillstod han t stölden af silfverriksdalrar i FredPå hösten förlidet år hade han varit beättningskarl å jakten Norden, förd af skepparen Börje Börjesen, hvilket fartyg, när stölden skedde, legat i hamnen vid nämnde stad. En afton, då skepparen var i land oeh Olausson ensam å skutan, hade han tillgripit omkring 200 sådane dalrar, som legat i en olåst låda i kajutan. Derefter begaf han sig undan till Sverge. På gården Tanum i Bohuslän vistades han de första fjorton dagarne hos förre båtsmannen Ek, som lånt af honom 50 dalrar och dessutom fått 39 rdr för kost och logis under nämnde tid. Vännen Ek hade sytt den skinnpung, som hittats jemte 21 dalrar i det rum härstädes, der Olausson gästat. Då någon bevisning icke förefanns angående stölden hos Carl Nilsson blef målet härom icke remitteradt, men beträffande stölden i Fredrikshall, så hänsköts denna ransakning till domstol derstädes, hvarför Olausson skulle d das under bevakning af en norsk polistjensteman, som hitkommit sedan vederbörande der inhemtat, att Olausson här blifvit häktad. — fos poliskammaren förevar i Tisdags ånyo förhör med förre lifstidsfången Claes Johan Sandberg, som greps den 3) sistl. September på qvällen af handl S. Andersson, när Sandberg plundrade en låda med tändstickspaketer, hvilken stod i en korridor i huset N:o 1 vid skeppsbron. För att vittna i saken voro inkallade fru W. Sohlman och herr Anderssons handelsbiträde, A. Jonsson. Fru Sohlman berättade, att då hon vid nämnde tillfälle var i korridoren, hade hon sett Sandberg höja ena handen, i hvilken han hade en knif, mo hr Andersson. Inseende faran, ropade hon derför åt hr Andersson att akta sig, hvarpå denne afvärjde det mot honom riktade hugget. När nattiktarne på budskickning tillstädeskommo, för att afföra Sandberg, anställdes af dem visitation i hans påhafda kläder, hvarvid en dyrk anträffades i den ena fickan. En timma förrän Sandberg upptäcktes och blef gripen, hade fru Sohlman äfven varit i korridoren, men då var lådan icke uppbruten och några tändstickor funnos der icke kringspridda på golfvet. såsom när Sandberg anhölls. A. Jonsson såg att medan hr Andersson qvarhöll Sandberg denne kastade från sig tändsticksaskar, äfvensom att nattväktarne funno hos honom den omnämnda dyrken. Sandberg var nog oförskämd att påstå, det fru Sohlman lemnat dyrken till Jonsson, hvilken släppt den ned i Sandbergs bakficka, hvarigenom han befunnits inneha dyrken. Tändstickorna medgaf han sig nu innehaft, men sade att han köpt dem af en ge m han träffat vid Pustervik. Polismästaren anmärkte med anledning häraf att några tändstickor af denna fabrik icke voro här till salu, utan hade de som legat i lådan blott varit profver, hvadan Sandbergs uppgift om åtkomsten af dessa var lika oriktig som hans sanningsösa berättelse om tilldragelsen i korridoren. Målet öfverlemnades derefter till rådhusrätten och Sandberg återfördes till coll — Arbetskarlen Flodman, ad och tilltalad för stöld af en svart bonjour från månadskarlen J. Pettersson, men hvilket plagg Flodman sagt si icke veta huru han fått, enär detta skett i fy och villan, har ånyo varit inställd till förhör i poliskammaren. Mäåksegaren Pettersson var då när varande och upplyste, att rocken blifvitstulen frår en gård, der den upphängts till vädring. Flodman, som vidhöll hvad han förut uppgifvit plef derefter återsänd till häktet för ransakning undergående vid rådhusrätten.