Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 3

kande glömma min sorg i farliga och sventyrliga bedrifter. Slutligen tröttnanle vid tältet och sadeln, återvände jag, fter halftannat års resor i Orienten, till Neapel, der jag köpte en jakt, hyrde en la på Capri och lefde som en eremit. lär utgjorde Tippoo och en piga hela mitt ushåll, och, till skötande af min lilla jakt, hehösde jag endast en matros och en styrnan. Styrmannens namn var Jacopo. Han hodde på ön och stod till min tjenst, då ag behöfde honom. Matrosen sof om bord, och der fanns en liten inhägnad bugt vid foten af min trädgård, der vi brukade kasta ankar. På detta ställe förde jag ett förtjusande if. Hvarje dag seglade jag omkring den neapolitanska hafsvikens intagande stränder och öar, läsande Cicero, Suetonius och Virgilius, landstigande hvarhelst det mig behagade och vandrande bland Pestums och Pompeji ruiner. Mina böcker vorc vid den tiden mitt enda sällskap. Ja ände ingen i Neapels grannskap och ön skade endast att vara ensam. Det var ett besynnerligt lif för en ung man, ännu icke tjugutre år gammal. Jag har redan omnämnt min styrmar Jacopo. Han var en mörk, vacker karl omkring tre år äldre än jag, dyster, ras! och tystlåten som en turk. Allt hvad j visste om honom, var att han var og och hodde någonstädes på andra sidan ön Tillfillet gjorde mig emellertid bekant met hars familj. Då vi en eftermiddag kommo hem, om krin g två timmar före solnedgången, oci inh po med jakten i vår lilla hå un, så; jag en ung cont idima, som väntade i skug gan af klipporna. I detsamma Jac po ste;