Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 2

Uvem var da egarinnan till dessa böc ker? Hvem bebodde detta rum? Jag såg mig förvirrad omkring, med en känsla af vild oro, sådan man känner i drömmen, då man står vid branten af någon okänd fara. Der låg schalen — här stod arbetskorgen. Det var således en qvinna. Barmhertige Gud! hvad för en qvinna? Hvarföre hade jag aldrig sett henne? UHvarföre hade ingen sagt mig, att hon bodde under mitt tak? Hvem var hon? IIvilka rättigheter hade hon här? Var Hugh med i hemligheten? Var mrs Fairhead det? Ville de båda bedraga mig: och, om så var förhållandet, till hvad ändamål? Jag rusade upp. Det kändes som om min hjerna varit i lågor. Då jag ej fann något namn i någon af böckerna på bordet, gick jag bort till hyllorna och tog ned häfte efter häfte med feberaktig brådska. De voro till största delen italienska, några mycket gamla, och några ännu ouppskurna — Manzoni, Alfieri, Metastasio, Ariosto och så vidare. I ingen af dem något namn. Det hängde taflor på väggarna; särshada kopparstick och gravyrer — Neapel, Messina, Pestum och Grottan på Capri. Der voro ornamenter på kaminen — ett lutande torn af alabaster, Vestas tempel i brons, en modell af dom-. yrkan i Milano. Italien — öfverallt talien! i Denna qvinna var således italienska. Sjelfva tanken att hon var italienska ycktes göra hemligheten outhärdligare än örut. Jag kände att jag hatade henne, sä bekant hon än var tör mig. Alla mina innen tycktes vara onaturligt skärpta. l: ngenting undgick mig. ; såg allt, och s1 esonerade öfver allt hvad jag s såg med enl;