Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 1

Barbaras Ilistoria ). (öfversättnins från Engelskan af S. N—n.) — O, Hugh! utropade jag, hon menar det icke. Jag bönfaller er att göra ett slut på detta obehagliga samtal. — Bab, jag menar det, svarade min tante, hvars länge återhällna förbittring nu utbrutit i en häftig ström, starkare än hennes eget förnuft. — Jag menar det, och det är sannt, och jag säger endast hvad alla tänka, men ingen vågar säga honom i ansigtet. Han är ingen engelsman. Ingen man, som lefver på det sätt han lefvat de sista tolf eller femton åren, förtjenar namn af engelsman. Han har icke uppfyllt någon af de pligter, som tillhöra D ställning i grefskapet. IIan har hvarken representerat det i parlamentet, eller tjenat det som embetsman, eller förbättrat sin egendom, eller gjort naågonting annat än förslösat utomlands de penningar, hans förfäder samlat. Ingenting annat än undergång kan komma deraf — ingenting annat än undergång! — På min ära, mrs Sandyshaft, sade Hugh, i det han vredgad reste sig upp från sin plats vid bordet, — detta är outhärdligt. Med hvad rättighet tager ni er friheten att bedöma mitt uppförande efter ert rättesnöre? Det återstår mig ännu att — — Med rättigheten af min slägtskay med detta stackars, olyckliga, missledda barn! afbröt min tante. — För ett år sean NM TT RR ATA HAM