Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1866, sida 1

motsatta sidan, söndrade af fem höga sönster, funnos tolf likartade afdelningar, och längst bort det stora fönstret, hvarigenom jag tittade in för så många år sedan, med rika vapenmälningar i brokigt glas, hvarigenom dagsljuset föll i floder af purpur och guld. Och allt detta var hans och mitt. Det fanns ögonblick då jag tycktes uppvakna till en känsla af hastig undran och tacksamhet, knappast troende dut min lycka var mera än en dröm; och detta var ett af dessa ögonblick. Jag stanuade och frågade mig sjelf hvad jag hade gjort att förtjena så mycken kärlek, sa mycken rikedom, så stora och mång fördelar? Jag hade icke gjort annat än älskat och älskat fullkomligt; och min kärlek hade medfört sin egen belöning. Var icke denna belöning För riklig? Var jag gammal nog och förståndig nog att bruk a den rätt? Jag kunde blott försöka, ödmjukt, allvarligt, troget. Jag kunde blott försöka, och jag ville försöka -och mina ögon blefvo skumma då jag fattade detta ty ta beslut, som på samma gång var en bön och ett löfte. Hvälfvande dessa tankar i mitt smue, gick jag långsamt uppför biblioteket och såg efter : afdelningen som innehöll , Acta Sanctorwm. Jag fann den slutligen lävgst bort på högra sidan. Böckerna skyddades af skärmar utaf messingstråd, som hängde på gångjern och öppnades midtpå hvarje afdelning, likt dubbeldörrar. Jag vred om nyckeln, tog ut den första delen jag påträffade, och skulle j just stänga bokskåpet, utan vidare undersökning, då det föll mig in att folianterna på venstra hälften af afdelningen sågo nyare och