Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1866, sida 1

XIII KALIILEL. Äkta Tokajer i Venetianska glas: — Sluta med målningen för i dag, Barbara, sade Hugh, i det han stack in hufvudet genom dörren, — och kom med mig! — Hvart, älskade? — Till nästa rum, — För hvad ändamål? — Det skall du få veta, då du kommer dit. — Godt — om fem minuter. — Nej — carina — genast. — Tråkiga menniska! Dagsljuset håller just på att försvinna, och jag önskar måla ännu ett par drag på detta hufvud, innan jag slutar. — Bry dig icke om hufvudet! Jag kan visa dig någonting, som är mycket mera värdt att se på. — Ditt eget kanske? — Kanhända. Chi lo sa? — Ditt porträtt? — utropade jag, genast springande upp. — Jag är säker att det är ditt porträtt. Hvem har haft det med sig? När kom det? -— Jag har icke en gång sagt att det är mitt porträtt, — svarade han skrattande, i det han gick före mig. Vid dörren till tornrummet stannade han, lade sina händer på mina ögon och sade, att jag måste gå in utan att se. — Och nu — ett — tu — tre, och ridån går upp för de bländande salarne : feen Crystallinas praktfulla boning! Han drog tillbaka sina händer, och : I första ögonblicket bländades jag verkligen ty han hade låtit utestänga det svag: