Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 2

— Jag är icke ,trött deraf — jag afskyr det, brummade Hugh. oo o— Om vi endast kunde lefva här, Hugh, som vi lefde utomlands! Han höjde på axlarna. — Vi kunde, om vi ville, fortsatte jag, äggande min hand smekande på hans. — XM voro skyldiga att besvara våra grannars risiter, och det hafva vi gjort, men vi äro icke skyldiga att antaga deras bjudningar eller odla deras bekantskap, så framt vi icke önska. — Bah! hvad annat kunna vi göra? Hvad annat är att göra på ett sådant ställe som detta? — Mera in sjelfva lifvet skulle vara långt nog att göra tillräckligt, lita derpå! För det första har du böcker, för det andra har du konst — — Mitt kära barn, sade han otåligt — böcker och taflor äro alla mycket bra på sitt sält, men åt ett engelskt landtlif kunna de skänka ganska liten verklig njutning. — Du önskade inga andra nöjen, då vi voro i Italien. — I Italien var förhållandet helt olika. I Rom hade vi all konst i verlden. I Albano hade vi den sköna naturen. I båda hade vi Paradisets klimat. — Men — — Men, min älskling, detta är ett ämne, som vi se så olika, att det är fåtängt att resonera deröfver. Och låt oss nu återgå till balen på Ashley Park! Den skall ega rum om en månad — det vill säga en vecka före jul, och som det blir min lilla hustrus första uppträdande i en stor societet, är jag angelägen att hon skall taga sig bra ut.