Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 1

ke hafva varit bra för dig, min älsking, sade Hugh, omslutande mig med sin tarka arm och förande mig sakta upp. — O. det är icke derföre, Hugh! — Derpå är jag ej så säker. Du får j stanna länge hos henne i dag. Kom håg, petite, att du sjelf nyss repat dig fter en sjukdom, och är en alltför dyrvar perla att sättas på spel, om än hela erldens tanter gjorde anspråk på ditt sållMin stackars tant, Hugh, jag säger lig ännu en gång, att hon har ingenting tt göra med detta, upprepade jag, då vi ter kommit upp i våra rum och voro enamma. Hvad var det då? — Du skrattar åt mig, om jag säger lig det. — Vid Jupiter, är det någonting mer om ditt inbillade spöke — Jag lade min hand på hans mun. bet är icke om spöken, sade j utan om en bliiekdroppe. Spöket af en blärckdreppe? skrattade Hugh. — Nej — en mycket droppe, jag är ledsen att säga det, sv rade jag; — ty den har lemnat en fli på titelbladet till din Shal peare. ömdt! Ilur — Sitt ned lugnt, dig det; men aldra få att, oaktadt jag var g satte dit fläcken, var det icke mitt fl Jag ville icke ha skadat ditt dyrbara verk, min egen man, för hela verlden. Och sedan berättade jag min historia med alla mina tvifvel, gissningar och slutsatser. Då jag hade slut at, skrattade han, 209.