Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 1

saanns visserligen ett b nen hvad sedan? Dörren var reglad inhan vi kommo dit. Der fanns ingen anban dörr och rummet var tomt. Tomt? Var det tomt? Var der ingen annan dörr? Var mrs Fairhead fullkomligt säker att der ej fanus någon annan dörr? Var Hugh — nej, nej, om der fanns någon bemlighet, hade han ingen del deri. Han var bedragen liksom jag, och mrs Fair head — jag misstrodde mrs Fairhead. Jag påminde mig hennes förlägenhet. Jag Aarrade. jag visste ej hvarföre, och böjande mig djupt nedöfver boken, stödde jag mitt hufvud i handen och dolde min rörelse så godt jag kunde. — Se här, Barbarina. sade min man gladt, kommande från andra ändan afrummet med hela famnen full af dammig volymer. — Här äro skatter för dig att välja på — men hvad fattas dig? Du se blek ut. — Jag mäår icko bra, IIugh, svarade jag. — Fn lätt svimming kom öfver mi just nu och — — Detta rum är för kallt tör dig, mit barn, afbröt han ängsligt. — Jag bord: kommit ihåg, att vi äro i början af Okto ber, och ställt om en brasa, innan du ko hit. Låt oss gå upp genast. Jag kan tag: Shakspeare med, om du vill, och skick en af betjenterna efter de här andra hör kerna. Känner du dig ännu illamå — Icke så mycket som n f att en promenad skulle göra mig god! och det är tid att jag går till Stoneycrol om mitt besök icke skall blifva alltfå kort. — Jag fraktar s att dessa syrs di gul khorn på bordet,