Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1866, sida 1

— Helt säkert, Barbara, sade Hugh, jande axlarna. — Der hvarje hylla, åsom här, är uppfylld af böcker, skulle len bästa fjeder i verlden vara till ingen sytta. Och låt oss nu hafva undanskött med spöken. Skall jag sätta tillbaka Shakspeare? — Nej, jag skulle gerna vilja se ige nom den. — Då lägger jag den här på bordet medan jag söker upp Horatius. Han lade den på bordet, som var af och öfverklädt med grönt kläde, och ja: öjade bläddra i de gula bladen med de jusning, som endast kan förstås af de ar höcker. Då jag gjor dröjande vid ett och annat ställe, såg ja; med ledsnad att mitt finger lemnade o bläckfläck på bladet. Jag såg på min hand och fann flicke ännu våt derpå. Hur kunde detta vara Jag hade ej begagnat några skrifmater lier, ingenting skrifvit hela dagen, ic vidrört någonting skrifvet! Jag lade ängs ligt ihop det dyrbara verket och under sökte permen. Men det glansiga gaml kalfskinnet var torrt och fläckfritt. För bryllad, men med en viss lättnad, drog ja stolen till bordet och öppnade åter boker Hastigt kände jag blodet rusa till mi ansigte. Jag såg en stor bläckdroppe på det gri na klädet alldeles bredvid min arm. Min första tanke var att uppgifva e rop, min andra att hålla det tillbaka oc se efter om droppen verkligen var ny ell torr. Jag vidrörde den, och fläcken ö verflyttades på mitt finger, lemnande c liten till hälften torkad cirkel på borde Hvad yar detta för en hemlighet? D