gen, straxt under våra föttar. Denna fiygel byggdes år femtonhundra — i — Förskona oss från årtalen, min bästa mrs Fairhead, afbröt Hugh, och berätta! oss om taflorna. Hvem är den der fogelskrämman i bruna manteln? j Mrs Fairhead såg förskräckt ut och sade, med ökadt allvar: — Detta, sir, är porträttet af Marmaduke, fjerde baronen de Grey, hvars andra dotter, lady Mary, blef gift med John; Farquhar of Broomhill, hufvadmamnen för denna ätt, år femton hundra elfva. Ofvanför hänger John Farquhars porträtt, måladt af den berömde Holbein. — Icke mer måladt af Holbein än mig! sade Hugh mellan tänderna. Godt mrs Fairhead, fortsätt! Nummer sju, i halskrås. Hvem är nummer sju? — Nummer sju, sir, svarade mrs Fairhead, föreställer madam Eleonor Farquhar, husiru till Richard Farquhar of Broomhill, John Farquhars äldste son och arfvinge. Madam Eleonor var dotter till en rik köpman i London och en stor skönhet. — Nå, nummer nio? — aldste sonen till madam Eleonor och Richard Farquhar, sir. Denne unge gentleman var med på Larlens af Essex pedition femton hundra sjuttiosex och dades i Cadiz. — Ah. jag kommer ihåg. Vidare, mrs Fairhead! — Porträtt af den namnkunnige Inigo Jones, — började mrs Fairhead, — af hvitken den eleganta fagaden till östra flygeln ritades år — — Och som förstörde effekten af hela byggnaden! — inföll Hugh, skakande sin knutna hand åt porträttet. — Din eländige,