Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 3

sar i luften. Flygfisken i vattnet motsvarar haren på land. Här var så varmt, att kläderna natt och dag voro genomvåta af svett. Ju längre vi seglade åt söder, desto svalare blef det. Då vi icke hade mera än 300 mil till Kap, flögo hundratals sjöfåglar omkring skeppet; de voro icke skyggare än att jag med en käpp kunde döda flera af de mindre; jag fångade fyra af de största, som höllo 11 fot mellan vingspetsarne. Den 31 Oktober på morgonen fingo vi sigte på Kapberget. Vi framkommo vid middagstiden och jag fick följa med kaptenen i land samt åkte genast ut till hr Anderssons landtegendom, som ligger ungefär en engelsk mil ifrån staden. Jag blef väl mottagen af hr Andersson, som ännu icke kunnat lemna söpgen, men blir bättre med hvar dag. Jag skall snart resa en 1000 engelska mil uppåt kusten för att samla fåglar och insekter. — Resan till Kap, ehuru långsam, har varit ganska treflig och vädret öfverhufvudtaget godt. Endast i närheten af Kap fingo vi storm, så att fartyget låg och dref fyra dygn. Kapstaden är liten, men ganska vacker. Han ligger emellan tvenne ofantligt höga berg med den ena sidan utåt öppna hafvet. Folket är af flera olika racer, somliga svarta, andra blå och gula med tjocka läppar och ulligt hår. Det andra brefvet är dateradt Kapstaden d. 29 sistl. April och deruti läses: Sedan jag skref mitt första bref stannade jag här trenne veckor. Derefter reste jag till en omkring 60 mil härifrån liggande liten by, bebodd af 20 engelska familjer, för att samla fåglar och djur. Byns namn är Knysna (Nysna): den ligger på sydöstra kusten; omkring byn växer tjock och stor skog, full af fåglar, bockar, gazeller, apor, babianer, vildsvin, bufflar och elefanter. Jag har tvenne gånger varit på elefantjagt, men utan att lyckas. Orsaken dertill är, att marken iföljd af den torra sommaren varit så hård, att spåren på alla ställen ej kunnat synas. En gång under det jag, åtföljd af en ung katter, gick i skogen, hörde jag något braka tätt intill mig. Jag klättrade upp på ett omkullfallet träd och såg på ej tjugo stegs afstånd öfra delen på en stor elefant, hvilken med upprest snabel och uppspärrade öron vädrade efter mig. Jag gaf honom en hagelsvärm midt i pannan; men han aflägsnade sig med stor hastighet genom de taggiga busksnåren. I kunnen svårligen se lla eder hur skogarne här se ut; de äro ej så tätt bevuxna med träd som skogarne hemma, men emellan träden är så tjockt med alla sorters taggiga buskar, att det nästan är omöjligt att gå der, utan man måste följa elefan ternas gångvägar. Ofta kunna 4—6 bockar springa upp på 10 till 15 stegs afstånd, utan att man ens kan få se en skymt af dem. Jag reste den 21 Mars från Knysna till Kapstaden, dit jag ankom d. 29, medhafvande öfver 500 uppstoppade foglar, flera bockar och gazeller m. m. Här har varit en mycket torr sommar; det är missväxt på flera ställen; ja somligstädes hi buskar, gräs och djur dött af brist på vatten. dan är mycket dyr. Folken här, isynnerhet desvarta, äro mycket hia: de hafva litet jord. som de gräfva på 5—6 dagar; sedan plantera de en slags majs, pumpor och meloner, hvaraf de nästan uteslutande lefva; det är ofta qvinnorna som odla jorden; männerna göra nästan ingenting. Denna del af Afrika är mycket helscsam för folk. Jag hör sällan någon menniska dö; men bland kreaturen rasar deremot ofta svåra sjukdomar. Så har t. ex. en pestsjnkdom rasat bland bästkreaturen i Knysna och deromkring. så att af tjugo hästar nitton fallit offer derför och blifvit föda åt gamarne. I kunnen icke göra er en föreställning om dessa foglars styrka och glupskhet. Jag kom en afton hem ifrån jagten och såg ea sjuk häst ligga på vägen; jag tog och ledde honom bakom ett busksnår, för att der ligga gömd för gamarne; men då jag följande dag kom igen, fann jag endast ett benrangel. Förlusten af hästarne är dock ej så serdeles kännbar, emedan jag, med undantag af Kapstaden och dess omgifni aldrig sett folket köra med hästar, utan de h dem mera för sitt nöje skull, ifall man öns da några mil. Oxar nyttjas för det mesta ning och detta ser ganska löjligt ut. För mer en pojke och leder det första paret (man har sällan mindre än sexton oxar för vagnen, understundom dubbelt så många); derefter kommer en I skrikandes med en piska, hvarmed ban, fort han hinner, klatschar på de sto s djuäro alldeles motsatsen of hvad . Under November, December, Jari r det mycket ut, d2 äro i Sve uari och Febrnar hetast under Jan under ran en känsla com a kroppen dertisl kommer den obehagliga omstandigheten att nästan är omöjligt att få vatten att släcka ten med; på ett par veckor kanhända ser man ej en molnfläck på himmelen. Inom tvenne dagar segla vi till Hvalfiskbugten, derifrån vi gå till Damaraland (der hr Anderssons ben blef afskjutet) och vidare titl Ovanbolardet; om allting går väl kunna vi vara tillbaka om ett eller halfannat år. .UA3— 256—