Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 2

— Jag kunde förstå det, sir, svarade mrs Fairhead, med en blick på nyckelkorgen och en sidoblick af nyfikenhet på mig sjelf. — Vi kommo så sent i går afton, mrs Fairhead, fortsatte Hugh, att jag glömde presentera er för min hustru. Barbara, i mrs Fairhead ser du en gammal och tillgifven tjenarinna i familjen. En, som vi icke kunna värdera för högt. Mrs Fairhead neg tre gånger, som förut, med det största allvar. — Då er salig far hemförde sin fru, sir, sade bon, var det i en vagn med fyra hästar, vid klockringning, och vi tjenare, jorton till antalet, togo emot henne på zZården, stolta och lyckliga. Men nu, sir, nade vi så kort tid till tillredelser, och ort hushåll har varit så litet de sista tolf Mer femton åren, att — Hugh afbröt henne med en åtbörd. — Mrs Farquhar vet allt detta, annärkte han, och ursäktar nog ställets vanåärdade tillstånd. Skola vi nu börja med orträttgalleriet? Vi gjorde så, och mrs Fairhead gick i petsen. Det var ett ståtligt rum, med kpanelningar, upplyst från venstra sidan enom en lång rad af fönster. På sidan nidt emot hängde en dubbel rad af målingar, förnämligast familjeporträtter, och nellan hvarje fönster stod en byst på en iten upphöjning. Längst bort, likt ett tropstecken vid slutet af en vacker fras, tod en piedestal med en präktig romersk as af mörkgrön marmor. — Detta galleri, min fru, började mrs airhead, intager öfra våningen af Tudorygeln. Bibliotheket intager nedra vånin