Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 1

privat teater. Jag skall hålla jägare och en fransk kock och lira dig att följa med på jagt! Hvad skall du tycka om duet, min lila hustru? Jag skakade på hufvudet. Hans rastlösa munterhet plågade mig, och mitt hjerta var uppfylät af en helt annan framtid. — Jag skulle icke alls tycka om det, Hugh, sade jag bedröfvad. Jag ville myeket heldre, äfven på Broomhill, föra samma stilla lif som i Italien — det lyckliga lifvet med lektyr och konst, det passar 0s3 båda så väl. Tyst, barn! rade han hastigt, dolce far niente fordrar en sydländsk himmel. I denna bistra Nord behöfver man någonting mera än böcker för att upplifsa Plodet. För min del, lefde jag nästan i sadeln, då jag var i England. Men, det var sannt, du frågade efter Satan? — Satan, upprepade jag långsamt, tänkande mindre på frågan in det föregående. Hvad är det med honom? — IIan är död, stackars djur! En god häst var han och en fallblodig arab. Men säkert, sade jag ängsligt, säkert är det ej din mening att säga mig, att du aldrig mer kan vara nöjd med att taga del i mina stilla nöjen, endast derföre att detta är Broomhill oci icke Rom. 0, Hugh, då jag tänker på hur fullkomligt lyckliga vi varit till detta ögonblick Han lade leende sin hand på min mun. — Silenzio, Barbarina mia! utbrast han. Vi hafva varit lyckliga — vi kunna, skola och vilja vara lyckliga, etcetera, etcetera. Se nu ut och säg mig, om du kan se hva vi äro! Ja, hvar! Under den kära gamla allens hvalf — forbifarande de lunnniga, sekel