Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1866, sida 1

— Afgjordt, sade hon. — Min råhet skall alltid stå till er tjenst. Emellertid råder jag er, att låta edra asiatiska talanger slumra för närvarande. Kasta ingen lasso på edra grannars kor, eller något kastspjut på mina grisar, ty då skall ni finna jagten dyr. Nu godnatt med er! På detta snöpliga sätt afskedade, togo vi farväl, och då jag kysste henne, hviskade hon: Kom tillbaka i morgon, Bub! Jag är en gammal tråkig gumma, men jag kan inte lefva utan dig. En gammalmodig gul vagn väntade på gården, med tända lyktor och ett par talmodiga hästar. Kusken spratt upp ur sin slummer vid ljudet af våra röster. Han var en mycket gammal man, som lyfte på hatten för mig, då jag steg in, sedan fattade han långsamt tömmarne och körde oss i skridt nedför backen. Hugh kastade sig otåligt tillbaka i vagnshörnet och fann fel med allting. — I sanning ett förträffligt sätt att färdas! utbrast han. — Det för oss tillbaka, Barbarina, till våra förfäders tid och visar oss möjligheten af att resa från London till York på fyra dagar. Har du någonsin sett ett sådant gammalt förlegadt akdon? Det har varit min fars och gjordes till honom, då han gifte sig. Usch! det luktar spindelväf. Jag lät draga ut det i går och snygga upp det för ers höghets färd. Antiqviteten på kuskbocken var min fars kusk och min farfars också, tror jag. Hvad hästarna beträffar, äro de lika gamla som det öfriga ekipaget, och hafva gått för plogen i många är. Corpe li Bacco! hvilken fullkomlig revolution jag måste ställa till, om vi skola stanns här! Jag skall bygga biljardrum och er