Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1866, sida 1

Barbaras Historia). (Öfversättning från Engelskan af S. Nen.) Aftonen var mycket dyster utan Hugh. Det var första gången vi varit skiljda så många mil och för så många timmar, och det föreföll mig som om jag aldrig skulle hinna till det ögonblick, då han skulle återkomma. Jag skickade efter en tidtabell, men kunde icke förstå den. Jag tog en novell, men kunde icke hålla mina tankar dervid. Jag kastade bort boken och tog en tidning, men på första spalten möttes mitt öga af berättelsen om en förskräcklig jernvägsolycka, der många menniskor gått förlorade. Gränslöst orolig och nervös, tog jag plats vid fönstret och följde hvarje vagn, som kom och gick, ända tills min otålighet öfvergick till ångest, och jag kände en oemotståndlig lust att aka ned till stationen för att öfvertyga mig om att ingenting händt på linien den dagen. Just i sista ögonblicket, då klockan var half tolf, och jag hade beslutat att genast ringa efter en hyrvagn, körde en cab upp till dörren, en herre hoppade ur, hastiga fotsteg hördes i trappan, och Hugh steg in. — O, Hugh, ändtligen! Gud vare lof. ändtligen! — Ändtligen, min älskling, och i rättar tid också, skulle jag tro, svarade han gladt Täget kom på minuten, och min kusk hade en förträfflig häst, och här är jag, hung