Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1866, sida 1

rig som en varg! Hvad, du ser helt uppskakad ut — hvad fattas dig? Du dröjde så länge, Hugh, och jag har läst om en förfärlig olyckshändelse i tidningarne, och — Han afbröt mig med en kyss, ringde häftigt efter mat, stängde fönstret och mumlade någonting om ,detta djefvulska klimat. BRonsens, min herre, sade jag, du borde tycka om ditt eget klimat. Det är en förtjusande afton, efter en tryckande het dag. — Förtjusande i sanning! Jag ville svepa in mig i björnskinn. — Gör det, min älskling! Men har du inga nyheter för mig? Hvad sade mrs Fairhead, då dw underrättade henne? Hur ser det gamla stället ut? Blefvo de icke glada att se dig? Lefver Satan ännu? -— Jag vill icke besvara en enda fråga förrän jag fått min qvällsmat. — Jo, en, älskade — blott en. Hörde du någonting om — om min tante? Hugh såg allvarsam ut och skakade på hufvudet. -— Det gör mig ondt att säga, att jag gjorde det, min Barbarina, svarade han Mrs Sandyshaft är sjuk — mycket sjuk —Sjuk! upprepade jag, under det al min glädtighet på ett ögonblick försvann Hvad fattas henne? — Jag vet icke. Det är någon nerv feber, tror jag. De berättade mig, att ho legat till sängs de sista två veckorna elle mera. — Nervfeber — så gammal som hon är så stark och frisk som hon alltid varit Sade de, att det var farligt? -Tyvärr fruktar jag det. Doktor Top