Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1866, sida 2

lyckligt tillsammans med sin gista brors dotter, hvilken jag påminde mig såsom c: stor flicka, som ibland brukade leka met oss, när vi voro barn. Hvad möblerna be träffade, hade en del blifvit sålda, och el del antörtrodda i grannarnes förvar. Mer än detta kunde hon icke säga mig. Sedan bad jag henne bereda sig på a stor öfverraskning, och sedan jag aftagi min handske, höll jag leende min venstr: hand framför hennes ögon. 0! hvilker blandning af skratt och gråt, afbrutna utrop och ifriga frågor! Var jag verkliger gilt? Var jag lycklig? Var min man också en förnäm utländsk herre med titel til sitt namn? Hvar fann jag honom? Hu längesedan var det? Och så vidare, i er ändlös rad af frågor. Men hennes förtjusning, då hon fann att han var en engel man, och hennes förvåning, då jag berättade henne omständigheterra vid vår första bekantskap, hade inga gränser, och jag berättade henne hela historien från början till slut. Då jag hade slutat, drog hon ett långt andedrag och sade: — Nu, mitt lam, var snäll och börja på gen och berätta alltsammans en gång till, y mitt hufvud är förvirradt, skall ni veta, och jag kan knappast förmå mig att tro let straxt! Hvarpå jag åter upprepade min historia, ned några förkortningar, och då jag ännu n gång kommit till slutet, fann jag att let var mer än tid att gå. Men hon hade vårt att skiljas från mig. — Jag skall. komma igen i morgon, joody, sade jag, stannande på tröskeln, ned hennes hand på min axel. Jag skall omina i morgon och taga dig med mig