Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1866, sida 2

haänarens llla dotter til min vägvisare och gick alt söka upp Pinkes Row. I Det bestod af omkring åtta eller tio eländiga boningar, hvardera med en liten inhägnad träd gårdstä ippa. Ehuru mycket litet — nästan mindre än de öfriga — var tredje huset till höger likväl snyggare. IIvita gardiner och en blomma i fönstret gåfvo det ett gladt utseende, och ett litet barn, som lekte på tröskeln, tillade denna dyrbara länk, som förenar poesi med lifvet i det fattigaste hem. Jag afskedade den lilla flickan och gick ensam fram till dörren. Der funnos två qvinnor i det lilla rummet, en vid fönstret, flitigt stickande — den andra kokande någonting vid kakelugnen. Ehuru hennes rygg var vänd mot mig, kände jag genast igen den sistnämnda: — Goody, sado jag, glömmande på en gång allt hvad jag ämnat säga för att förbereda henne. Kära Goody, känner du inte igen mig? Och Goody släppte, med ett otydligt rop, sin panna och stirrade på mig, som om jag hade varit ett spöke — skrattade edan, snyftade och kastade sina armar omkring mig och uttryckte sin glädje på tusen sätt. — Men helt säkert, mitt lam, sade hon, då första utbrottet var öfver, har ni icke kommit hem med tanken att finna det gamla huset sådant det var? Kanske ni inte visste, att er far ännu var i fremmande l och att han troligtvis aldrig; kommer tillbaka? Eller är han med er? ? Och har ni lemnat skolan för alltid? Och! har han ändrat sig och ämnar bo i England, när allt kommer omkring, och bi med honom? Sedan att tänka det han gift!