Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1866, sida 1

Bref. (Från IIand.-Tidn:s korrespondent.) London dl. 28 Sept. 1866. I går hade vi efter lång tids uppehäll iter besök af denna för England egendomliga dimma, specielt bekant under namn ,London fog, som är så intensiv att gas måste tändas på ljusan dag: man sår och famlar ej som i mörker, utan som ett rum alldeles uppfyldt af den tjockaste rök. Denna dimma är ej alltid fuktig eller åtföljd af regn, har ingen obehaglighet hvad lukt eller retning på bröstet beträffar, men är så hinderlig för all rörelse, att kommunikationerna måste afbrytas och man ofta ej kan se den brinnande lågan i gaslyktan. Många roliga scener och sammanstötningar inträffa. Dimmans upphof måste vara, att den tunga röken från de millioner skorstenar, hvilka oupphörligt utbolma den, ej kan lyfta sig och af vinden bortföras. Denna dimma håller sig merendels i City och längs stränderna af Thamesen, ty t. ex. i går sken solen klar i Westend, då jag på 10 minuter pr jernväg förflyttade mig dit från City. öfrigt regn och idel regn: endast en dag vackert sedan mitt sista bref. I går förekom här en egen tilldragelse, nemligen att en man var anklagad för att hafva ätfolit sin egen likkista till grasven. Händelsen är följande: En vinhandlande i Bordeaux, vid namn Vital Douat, som dref stora affärer, hade assurerat sitt lif i Paris för 100,000 irs. Denne man gjorde cession och blef dömd för bedrägeri samt förskingring af stora summor. Han var derefter försvunnen, och en tid sednare underrättade hans hustru assuranskompaniet i Paris, att hennes man hade dött i England samt visade afskrift af dödsattesten och begrafningsintyget. Kompaniet fattade emellertid misstankar af en eller annan orsak och satte sig i Beröring med auktoriteterna i England för att få reda i saken. Spanande polistjenstemannen här, den bekante skicklige mi:r Druscowitch, har efter många svårigheter kommit saken på spåren och uppdagat: att Vital Douat från Bordeaux reste hit till London, der han tog in på hotel Ford, under namn af Roberts; sedan han bott der några dagar, bad han en fransysk uppassare på stället att på engelska skrifva för honom en attest, hvilken sedan en doktor Crittie skulle underteckna. Den innehöll, att m:r Vital Douat hade dött dea 29 December 1565 af hjertåkomma. Uppassaren skref intyget, ej anande något ondt. Under namn af Bernardi presenterade nu Douat detta intyg på en byrå, som inregistrerar dödsfall i en liten stad utom London, vid namn Plaistow. Här noterades i vanlig väg, att liket befanns i huset Vi 32, Ånn strect. Med intyget hn vån registratorn gick Douat till ett kompani. som eger en kyrkogård, och bestämde grafpsats. betalte derför samt utsatte dagen för begrafningen. Sedan nu allt detta var ordnadt, gick han sannna dag till ett magasin för likkistor, köpte en kista, beordrade att den skulle klädas invändigt med ett tjockt lager af bly och lät sirtla handtagen fran sidorna till indarme. såsom bruket är i de katholska länderna, uppgifvande sig dervid heta Nubini. Den dag begrafningen skulle ske kallade han på två arbetare, som händelsevis passerade likkistmagasinet. betalte samt lät dem bära den tunga kistan till jernvägsstationen vid Bishopsgate. Der lät han på vanligt sätt bokföra den för transport till kyrkogärden (så brukas här, emedan vanligen ligga hegrafningsplatser långt utom LomdOn). Sjelf åtföljde han tränen, och vid ankomsten till närmaste station hyrde han en tilllälligtvis der stående kirra, hvilken transporterade liket till kyrkogårdens benhus. Donat var ensam gäst och sörjare. Presten mr M. Quoix jordfistade högtidligt och behörigen, enligt katholska ritnalen, och kistan nerbäddades —