Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1866, sida 2

Jag skakade på hufvudet. Jag önskar tala med den gamla tjenarinnan, sade jag, den gamla tjenarinnan, som var här innan huset hyrdes bort. Om ni kan säga mig hvar jag skall finna henne, skall jag blifva mycket tacksam. Hon skakade otåligt på hufvudet. Hon visste ingenting om någon sådan person. Hon kunde gifva mig mr Churchills adress, om jag önskade, men icke hans pigas. Det var ingenting som angick henne. Och åter gjorde hon en åtbörd liksom för att stänga dörren. Jag tog upp min börs och talade vänligt med henne, så ovänlig hon också var. — Vill ni låta mig gå igenom huset? sade jag, i det jag lade en half krona i hennes hand. Hon såg skarpt på mig och sedan på myntet. — Men huset är uthyrdt, sade hon åter. — Jag vet det. Likväl kan ni väl låta mig gå igenom rummen. Jag — jag bodde här en gång och skulle gerna vilja återse stället. Hon tycktes nära att afslå min bön, men såg åter på myntet och lade det i sin ficka. — Nåväl, kom in, sade hon litet artigare. Jag förmodar det inte kan vara något ondt deri. (Forts.) En afbruten jätte. Tidningen Eveny Standard i London berättar: Häromdagen, då den beryktade jätten Ching-Ching, 7 fot 9!tum lång och enormt tung, gaf en representation i Worcester, snafvade han hastigt, föll framstupa och — horihile visu — gick tvärs af. Åskådarne fingo till sin öfverraskning se två kariar, den ene arbetande på att komma lös från sin plats på den andres axlar.