Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1866, sida 2

carina. Jag har stämt möte här med min advokat just den aftonen, och mina affärer kunna kanske uppchälla oss i staden ända tills Måndag eller Tisdag. Jag såg ned för att dölja tårarne, hvars uppstigande jag icke kunde hindra. Detta uppskof var nästan mer än jag kunde uthärda. — Dessutom, fortsatte han, — veta tjenarne ännu icke, att vi äro i England. Jag borde skrifvit till mrs Fairhead med dagens post. — ÄÅr mrs Fairhead samma hushållerska, som jag kommer ihåg? — Just densamma — en förträfflig gammal själ, som jag har plågat på mångahanda sätt allt sedan jag föddes. A propes, hon vet icke ens, att hennes kringstrykande herre för en hustru med sig nem; derföre, ser du, skulle det aldrig så an att helt och hållet öfverrumpla nenne. — Har du icke sagt henne att vi äro ifta? — Nej, icke ett ord. Jag skref hem ör några veckor sedan för att säga, att ag var på väg att återvända till England oh önskade att huset skulle ställas i fullcomlig ordning. Jag förmodar emellertid ut jag är tvungen att upptäcka förhålandet, innan du gör ditt uppträdande. — Och — och skall du verkligen resa morgon? — Jag tror det, svarade han liknöjd. — )ch jag tror också, att mr Claridge kunde ifva oss bättre vin. Tippoo, gå ned och råga om de hafva något äkta hvitt Hernitage! Tippoo gick, och några ögonblicks plågam tystnad inträdde. (Forts.)