Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1866, sida 2

från den dag vi lemnade Albano — jag kunde nästan säga, från den stund vår hemresa var beslutad — och då jag steg i land i Dover, hade jag redan återvunnit mycket af mina krafter. Vi kommo hem utan att hafva träffat någon, som vi kände, sedan vi uppehållit oss några dagar i Paris i en enslighet, lika fullkomlig som den i Albano. Uilda och hennes man voro med hofvet i Fontainebleau, och mrs Churchill. hade rest med min far till Homburg några dagar förut. Vid ankomsten till London mot slutet af Augusti togo vi in hos Claridges i Brook Street. Andra dagen, då vi sutto vid middagsbordet, såg Hugh hastigt upp och sade: — Du skall ju göra en pilgrimsfärd till ditt gamla hem i morgon, Barbara? — Till mitt gamla hem och min gamla amma, älskade. Jag önskar taga stackars Goody med mig för att bo hos oss på Broombill. — Gör det, älskling! Hon skall få ett af mina bästa torp; eller, om du föredraser det, en vrå i det gamla huset någonstädes. — Då skola vi låta henne välja, Hugh; men jag tänker hon föredrager en egen liten hydda framför ett stort hus fullt af tjenare. — Och under tiden, sade min man, med någonting likt en skugga af förlägenhet i sitt sätt, — tänker jag sjelf resa ned till Broomhill i morgon på ett par limmar, endast för att — för att se att allt är i ordning, innan dess herrskarinna sör sitt högtidliga inträde. — Hvilken dårskap, älskade, då vi båda esa dit dagen derpå! — ah, men det är icke längre möjligt,