Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1866, sida 2

ändtligen uttalad och beviljad, och likvä kände jag mig orolig, fruktande och blot till hälften nöjd. Var det bra, frågad jag mig sjelf, att vinna sin önskan mo hans vilja? Var det bra att hafva fram kallat den första skymten af oenighet fö min tillfredsställelse? Kunde icke elak: följder komma deraf, och kunde jag ick åtminstone försökt luften i Nizza elle Florenz först? Vacklande på detta sätt var jag mera än en gång nära att rop: på honom — sedan hejdade jag mig ocl tänkte hur lycklig jag skulle göra honon på Broombill, och hur han framlede: skulle tacka mig för att jag fört honon dit, och hur roligt det skulle blifva at se honom ännu en gång i sina fäders hem, aktad och vördad. Det var nästan mörkt, då Hugh åte kom in, men han hade återvunnit sitt lugn och talade gladt om England ock vår resa. Hans natur var för ädel att göra en godhet till hälften och, sedan han en gång gifvit vika, gjorde han det vänligt. Oaktadt allt detta, såg jag likväl den mörka skuggan då och då lägra sig på hans panna och märkte den ansträngning, hvarmed den förjagades. Några dagar derefter voro vi på hemvägen. V KAPIIiLET. Första molnet på horizonten. Åtskilliga orsaker, såsom några dagars väntan på vackrare väder i Civita Vecchia och uppskof, förorsakade af min trötthet, på flera ställen, gjorde att vår resa från Rom till London räckte öfver tre veckor. Jag hade emellertid börjat blifva bättre