kRarbaras Historia). (öfversättning från Engelskan af S. N—nm.) — Nå väl då, jag — jag känner som om jag aldrig kunde blifva frisk annorstädes än hemma, och som jag måste dö, om du icke för mig dit. Ser du, älskade, jag har tänkt så mycket derpå — ja, nästan på ingenting annat flera månader. Då du sade att du älskade mig, var min första tanke på dig, och min andra på Broombill. Allt sedan vårt giftermål har jag motsett den lyckliga dag, då vi tillsammans skulle återvända dit och göra det till vårt eget, kära, lugna hem. Ah Hugh, du kan icke förstå hvilket behag det är för mig i detta ord, hem! Du kan icke veta hur ofta jag legat vaken under nattens tystnad och upprepat det för mig sjelf och försökt att återkalla hvarje träd i den gamla parken — hvarje tafla och korridor och vrå i det gamla huset, tills minnet tycktes blifva för lifligt och nästan förvandlas till smärta! —Mitt stackars barn, sade min man ömt, detta är hemsjuka. — Kanske. Jag har mer än en gång inbillat mig, att det var så. Ingen Schweirare, derom är jag säker, kunde vara mera uk af längtan efter sina Alper, än jag efter Broomhill. Men så voro också de lyckligaste dagarne af hela mitt förflutna lif förenade dermed — och jag har varit så många, många år borta från England och — och, om jag skulle dö nu, tror jag w vr my. AA —-—