Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1866, sida 3

före äro de här? — och hvad betyder allt detta? — Det betyder, sade han, i det han sattade min hand med en besynnerlig blandning af tvifvel och ifver, det betyder att allt klokt folk snart lemnar Rom för den heta årstiden och — och att jag åter hyrt dessa gamla rum för oss båda. De, här äro alla de inköp vi nyss gjort — våra taflor, våra statyer, våra mosaiker. Dessa hyllor innehålla kopior af dina favoritförfattare, och i nästa rum skall du finna en staflett och allt hvad en målare behöfver. Här kunna vi tillbringa vår lyckliga sommar i fullkomlig enslighet. Här, promenerande efter behag bland sjöar, skogar och berg, kunna vi rita — lisa — rida — studera detta vackra, halfvilda romerska olk och spåra i det närvarande det förflutnas verkningar. Ah, älskade, du känner ännu icke det förtrollande behaget af en italiensk sommar bland italienska kular! Du vet icke hvad det är att inandas vällukten från orangelundarne — att vid middagstiden ligga i den djupa skuggan af en stenek, lyssnande till sorlet af en källa, äldre än historien — att ströfva bland ruiner i den purpurfärgade skymningen! Sedan hafva vi här uppe, långt från den qvalmiga staden och de osunda slätterna, soluppgångar och solnedgångar som du, så artist du än är, aldrig dröm om — här, der sjelfva månen och stjer norna hafva ett mera gyldene utseende är annorstädes! Säg mig, älskade, har jag gjort bra, och skall min fogel blifva lyck lig i det bo, som jag tillredt åt henne? Då jag såg hur lifvad han var af sh egen vältalighet och hur han ordnat all I för mitt nöje, försökte jag att synas gla