Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) — Sig snarare historien, som aldrig blir gammal, inföll jag, poemet, som aldrig slutas, sången, som icke kan sjungas igenom! Ah, Hugh, jag nästan fruktar ibland, att det icke är bra för mig att vara så lycklig. — Icke bra, min Barbara — hvarföre det? — Emedan jag tyckes lefva ensamt för kärlek, och hafva glömt allt som en gång utgjorde mitt lifs nöje och ändamål. Jag har hvarken styrka eller ärelystnad qvar, och konsten har förlorat sin trollkraft för mig. Jag fruktar att jag aldrig blir en målare. Han smålog och suckade, och en min af till hälften ledsnad, till hälften medlidande, öfverfor hans ansigte. — Konsten är lång och lifvet kort, sade han. Vi kunna aldrig omfatta den förra, men vi kunna åtminstone skörda allt hvad skönast det sednare har att bjuda på. Se dit bort, barn, der Rom glittrar i solen, och kom ihåg att Raphael ligger begrafven i Pantheon. — Jag kommer ihåg det. — Ja, och kom ihåg att kärlek är här, men rykte hädanefter — att vara stor, är att vara utsatt för alla afundens pilar, men att älska som vi, är att bära en rustning mot ödet! Hvad betyda för oss årens vexlingar, kungarnes krig, kejsaredömens ) Se H-T N.o 2925