Bref, Upsala d. 24 Sept. (Från red:ns korresp.) Till och med dyningarne efter den oöfversvinneliga fröjd, som invigningen af vår nya bana framkallat, hafva lagt sig och man har återgått till hvardagslifvets prosa med alla sina skiftande bestyr. , Historien har börjat blifva populär — d. v. s. man berättar numera anekdoter om enskilda momenter från festerna, mer och mindre spetsiga — och naturligtvis mer och mindre sanna, men man gör det mera af behof att få sqvallra, än af brist på samtalsämnen, och jag underlåter att recitera hvad skämtande tungor qvickt men elakt påbörda vårt majestät. Redan första dagen spilldes ett lif på vår jernbana, då en af våra fyrfotade bjebbor behagade låta sönderknusa sin lekamen under ett helt passageraretågs alla hjul. Någon, som stod bredvid och hörde den klagande jemmer, som det blödiga könet i hast presterade öfver favoritens hädanfärd, tröstade de kringstående med att ,han är ju blott sken-död, hvilket grymma skämt upptogs med välbehag af det ,starka. Jag nämde i sednaste brefvet att herr Sundvallson anfört besvär öfver utgången af valen till andra kammaren, och han