blad cirkulerande rykte, att Ryssland och Frankrike på Danmarks begäran fordrat, att Nordslesvigs framtid skall så skyndsamt som möjligt afgöras: Bismarcls organ tillägger, att framställandet af en sådan fordran desto mindre kunde komma i fråga, som ifrågavarande stormagter väl veta, alt Preussen icke skall svika sin uti freden i Prag åtagna förpligtelse att låta Nordslesvigs innevånare genom omröstning bestämma öfver sitt öde. ÖSTERRIKE. I Wien synes herrska samma upplösning i de högre diplomatiska som i de militära kretsarne. Likasom en del generaler blifvit afskedade, så draga sig äfven flera af Österrikes mer bekanta diplomater tillbaka ur statstjensten. (irefvo Karolyi, Österrikes förre gesandt i Berlin, begifver sig till Ungern, sitt hemland, der han besitter stora jordegendomar; såsom orsak till hans beslut att återvända till privatlifvet anföres, att hans fader i en testamentsklausul ålagt honom att lemna statstjensten. Förre förbundsgesandten v. Kibeck har flyttat till Heidelberg; om grefve Blome, som varit Österrikes gesandt i Minchen, heter det, att han skall återvända till sin hemort, Holstein. Om orsaken till fältmarskalken Gablen2 entledigande erfar man intet med visshet; han ämnar emellertid slå sig till ro i staden Grätz, älsklingstillhållet för pensionerade militärer. ITALIEN. Kabinettet i Florens synes omsider vilja taga allvarsamt ihop med bandituppresningen på Sicilien; i ett nyligen hållet ministerråd har beslutats att på det eftertryckligaste undertrycka denna uppresning. För detta ändamål afgår en stark truppstyrka till nämnde ö. General Cadorna, som förer öfverbefälet öfver dessa trupper, har fått den vidsträcktaste fullmakt; alla militära och civila tjenstemän på ön äro ställda under hans order. Ännu en korrespondent från Florens till Journal des Debats sysselsätter sig med förhållandena på Sicilien. Likasom de förra korrespondenterna konstaterar han, att insurgenternas krigsrop är: lefve tepubliken! Men likasom de andra tror han fullt och fast, att oroligheterna hafva reaktionärt ursprung och äro riktade mot lagen om de religiösa korporationernas upphäfvande, ehuru en f. d. garibaldiansk officer står i spetsen för desamma. Uppresningen lärer varit organiserad i beräkning, att kriget mellan Italien och Österrike skulle en ingre tid fortfara, och då detta icke blef fallet, kunde företagets ledare icke stäfja deltagarne deruti. Emellertid beskyller denne korrespondent italienska regeringen för stor uraktlåtenhet. , Hvar och en — så yttrar han — har under lång tid talat om den betänkliga ställningen på Sicilien. Då man efter vapenstilleståndets inträdande hade en mängd trupper att disponera, uraktlät man dock att förse Palermo med en större besättning än 12 å 1500 man. Dertill kommer, att prefekten Torelli — en för öfrigt förträfflig man — saknar förmåga att kunna reda sig under kinkiga förhållanden. Hvad nu föregår på Sicilien är den naturliga följden af det långsamma förloppet af underhandlingarne. Det borde hafva varit tydligt för regeringen, att man icke ostraffadt kan låta ett helt folk vara i osäkerhet. Att på fjorton dagar utföra ett krig och sedan använda månader till obetydliga tvister vid fredens uppgörande passar icke rätt väl tillsammans. De på Sicilien inträffade oroligheterna kunna alldeles icke betraktas som någon utomordentlig tilldragelse; mera underligt är, att det är så lugnt i det öfriga Italien. I de östra delarne af Sicilien är det fullkomligt lugnt. FRANKRIKE. Det säges, att de af kejsaren gjorda utkasten till reorganisationsplaner för krigshären mött många invändningar från de militäriska notabiliteter, med hvilka kejsaren i denna fråga rådfört sig. Det anses till följe häraf ganska ovisst huruvida kejsaren skall låta publicera något till krigsministern stäldt bref i denna angelägenhet. Marskalk Eandon lärer vilja inskränka reorganisationen till en förlängning af tjenstetiden från 7 till 10 år, under hvilken tid de konskriberade skulle ligga i 6 års ständig tjenstgöring, i stället för såsom nu i 5 år. I ett annat system föreslås en förkortning af tjenstgöringstiden, och i stället en större årlig utskrifning. Det ena som det andra torde emellertid finna föga anklang hos franska folket. Det sistnämnda systemet skulle visserligen göra värnepligten allmännare, men så länge det är tillåtet att ställa karl i sitt ställe, skulle detta Sys stem utan tvifvel framkalla stort missnöje inom många , tänka, att min man icke hade någon önkar att återvända till Bröönmill Upp