Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1866, sida 1

bringande natten i en stad och ibland på en landtgård ibland olivlundar, och fördrifvande vår lyckliga tid, som om vi, likt sir Philip Sidneys arkadiske herdegosse, aldrig skulle blifva gamla. Denna morgon genomresa vi långsamt en ofruktbar trakt. Långt borta på ena sidan blänker en rand af hafvet — på den andra ligga berg, men mera aflägsna. Icke ett ljud höres. Icke ett träd, icke ett hus afbryter enformigheten. Dammet ligger under våra hjul som en matta och följer oss som ett moln, På detta sätt uppnår dagen sin middagsstund. Hafvet har nu nästan alldeles försvunnit ur sigte — bergen se större och närmare ut — Campagnan visar intet tecken till gräns eller grönska — men på afstånd reser sig en högtidlig, enslig döme. Kan det vara S:t Peters? — Ja, Barbara, säger Hugh, besvarande min outtalade tanke, Rom ligger, osedd, i skuggan af denna döme — Rom och de Sju Kullarne! Berget till venster är det klassiska Soracte. Rundt omkring oss sträcker sig stridsplatsen sedan århundraden, den vida och vilda Campagnan, hvaraf hvarje famn är ett kapitel i verldshistorien. Jag hör, men kan icke tala, ty jag tänker på Raphael och Michael Angelo och Vaticanens skatter, — Huru ofta, fortsätter min man begrundande, hafva icke de barbariska fienderna till det gamla Rom stannat så vid den första åsynen af den eviga staden — stannat kanske på denna samma fläck, rotgiriga och törstande efter hämd! Och huru ofta — 9! huru ofta hafva kanske republikens och kejsaredömets segerrika