naderna under den preussiska 0111e119 MN gar. De staden tillhöriga byggnaderna lärg emellertid vara fritagna härifrån; man få då se, hvad stadsmyndigheterna frivillig skola göra. Drottningen har synbarligen länge kämpat med beslutet att lemna sitt Her renhausen; nu är det bestämdt, att hon skall resa i öfvermorgon, dock icke ur landet, utan tillsvidare blott till Marienburg, dit hennes hof följer henne. ÖSTERRIKE. I Wienertidn. ,Presse läses: Medan ganska många orier i våra nordliga provinser voro och delvis ännu äro besatte af fienden samt nöd och elände herrska nästan öfverallt i de lägre klasserna, hafva i Prag excesser utbrutit, hvilka antaga ett sådant omfång, att man hängifver sig åt allvarsamma farhågor. Motiverna äro de gamla: okuflig sympati för andras egendom och antipati mot judarne. Under de sistförflutna dagarne försåldes af de borttågande preussarne stora qvantiteter reqyirerad egendom, isyanerhet lifsmedel, och dessa varor öfvergingo således i privatpersoners händer. Detta stegrade modet hos den czeckiska pöbeln, som redan länge hade med lystna blickar betraktat de uppstaplade förråden, och de till proviantens flyttning använda vagnarne anföllos och plundrades; magasinen formligt stormades; såsom alltid vid sådane tilltällen, vände sig pöbeln samtidigt mot judarne, af hvilka flera plundrades och misshandlades. I dag (d. 19) befarar man, med anledning af den judiska försoningsdagen, en hufvudstormning mot judeqvarteren; det heter, att preussarnes till i dag bestämda aftåg tördenskull uppskjutes till i morgon, då österrikiska trupper skola här inträffa. AMERIKA. Presidenten Johnson har i Chicago rönt ett enthusiastiskt mottagande, utan att några demonstrationer der gjordes mot honom, hvilket deremot var händelsen i Illinois. Från Chicago fortsatte han resan till St. Louis. Det konvent af det radikala partiet, som hållits i Pbiladelphia, har utgifvit en proklamation, i hvilken man utfarit mycket häftigt mot presidenten och uttryckt förhoppningen, att radikalerna skola vid de förestående valen blifva segrande. De i detta konvent fattade resolutioner gå ut på, att sydstaterna endast skola ega rätt till återinträde i unionen under de af kongressen föreslagna vilkoren, samt att rösträtt skulle tillerkännas negrerna, mot hvilket sistnämnda likväl många opponerade sig. Vid tåget till den byggnad, der konventet sammanträdde, gingo negrer arm i arm med de hvita. En at konventets mest framstående talare är presten Brownlow, f. d. methodistpredikant. Som bevis på huru stor bitterheten på den radikala sidan är, må anföras ett ställe vr bans tal. Om rebellionen i södern — så hette det der — i förening med förrädarne och copperheads i norden skolle framkalla ett nytt krig samt tvinga Er att lemna hem och familj för upprorets kufvande, så ville jag, i afseende på stridskrafternas fördelning, gifva Er ett råd. I måsten dela krigshären i tre delar. Den första och största delen, beväpnad med gevär och kanoner, skall användas — att döda. Den andra, utrustad med facklor, skall — bränna. Den tredje, försedd med mätkedjor, skall uppmäta det land, som skall försäljas för krigskostnadernas bestridande; södern måste bebos af folk, som är tillgifvet stjernpaneret. Detta är mitt råd. Under det Brownlow, som ännu för några år sedan predikade om slafveriets gudomliga ursprung, på detta sätt bekämpade södern, har en annan prest Henry Ward Beecher, — såsom bekant är, en ifrig abolitionist — försvarat sydstaternas rättigheter. I en offentliggjord skrifvelse har han redogjori för skälen till sitt utträde ur radikalernas leder och förordat på det ifrigaste, att sydstaterna skola få representationsrätt i kongressen. ,Om detta redan skett — så yttrade han sig — så skule derigenom allmänna meningen i södern varit helt annorlunda. Vägran att bevilja söderns berättigade anspråk är af stor fara. Denna vägran stegrar törbittringen till en högst farlig höjd samt nödgar regeringen att utöfva polisfurktioner, hvartill den icke är lämplig. Fruktan att sydstaternas representanter — om de finge tillträde till kongressen — i förening med demokraterna i norden snart skulle få öfvertaget i denna kongress, är helt och hållet ogrundad. Aterställandet af de goda förhållandena mellan nordoch sydstaterna skulle komma de frigifna negrerna till godo. Ingenting kan för dem vara till större skada, än ett oordnadt samhällsskick i södern. Negren blir här syndabocken, på hvilken all förbittring och hämnd faller. Så länge södern befinner sig i ett tillstånd af insurrektion, förslår ingen armå till negrernas skydd; så snart södern kommer till lugn och ordnade förhållanden, skall ingen armö behöfvas. Genom uppfostran och arbete måste de frigifna så småningom förberedas till erhållande af fullständiga medborgerliga rättigheter. Civilisationen är en frukt af tiden. Ingen kan undgå de fyrtio årens öckenvandring på vägen från okunnighetens Egypten till civilisationens förlofvade land. Äfven de frigifna negrerna måste anträda detta tåg. För dessa negrers skull, för söderns och dess millioner innevånares skull, för vår egen samt för frihetens och civilisationens skull uppmanar jag till en snav förening af de genom uppresningen och kriget från hvar