Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1866, sida 1

genljöd i den illuminerade trädgärden vid )dafö Chantant! Här voro vagnar, tätt som öf i Vallambrosa. Der borta, med en njelm på hufvudet och en trumpet i hanlen, stod en qvacksalfvare, gestikulerande som en marionett. Ett stycke derifrån var samlad en ring af applåderande åskålare, med en dansande hund i midten. Det var Paris i sammandrag, det på nöjen begärliga, feberaktiga Paris, med hela dess rikedom, dess fattigdom och dess oro. Ströfvande hit och dit, sysselsatta med gissningar om hvar vi skulle vara en vecka eller månad härefter, talande än om Rom, in om Venedig, och än om de höga Alperna, hvilka jag snart skulle få se för första gången, kommo vi på en gång till en plats venster om Circus, hvarest en kringvandrande sångare stod, omgifven af sitt lilla auditorium. Någonting i rösten och melodien slog mig, och vi stannade för att lyssna. — Sannerligen, sade Hugh, är det icke vår guitarrspelare från Vincennes! Och så var det. Vi brydde oss icke om att gå närmare, men stannande bakom kretsen, kunde vi just uppfånga det klagande ljudet af hans sång: , File, file, pauvre Marie, File, file, pour le prisonnier! När denna var slut, sjöng han en annan lika sorglig. Sedan uppkom en rörelse bland åhörarne, och gruppen skingrades, och vi sågo en qvinna uppsamla de allmosor, som skänktes af en och annan frikostig. — Stackars Orpheus! utbrast min följeslagare, upptagande sin börs. Jag hade icke trott, att det var en Eurydice med!