den enkla, men intresseväckande handlir: zen anslogo lifligt, hvartill äfven fru och terr Rekrnströms förtjenstfulla ätergifvande af sina respektiva roller (Anna och den mge konungen) i hög grad bidrog. De bifallsyttringar och framropningar, som kommo de nämnda snjetterna till lel, bevisade tydligast publikens belåtenhet, hvilken om möjligt stegrades, då hr Jackson Haines efter skådespelets slut visade sina oöfverträffligt smidiga och mjuka