Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1866, sida 2

— Uppfinning. Den vid sista eldsvålan i Drammen bekräftade iakttagelsen tt taken äro byggnadernas mest eldfariga del har föranledt stadskondukt. Heyerlahl att konstruera en apparat, hvarigewom tak med hjelp af vattenledning kuna, när så behöfves, sättas under vatten. Uppfinningen är pröfvad i sakkunniga peroners närvaro och har rönt odeladt bifall. — Ft märkvärdigt fruntimmer — säer Ill. Nyhedsblad — har i dessa dagar flidit, åttiosex år gammal, nemligen fru Jonradine Dunker, syster till professor Iansteen och moder till advokat Dunker. Fru Dunker föddes i Kristiania 1780 och blef i itt sextonde år gift med kapten Aamodt, som dog 806, samt för andra gången, två år senare, med urfurstlige hessiske bergsassessorn dUnker, som fled år 1844. I sin ungdom hade kon känt Bernt uker, spelat samman med honom i teaterstycken, hans föreläsningar öfver vexperimentalfysinoch deltagit i den procession af damer, 212 ill antalet, som med kransar och blomster följde dans hustrus likvagn, och var då ögonvittne till, vr Anker midt på stadens torg kastade sig öfver stan, omfamnade den och sade: ,.Nu bedröfvade In mig för första gången. Hon hade varit med å de muntra julgillena på John Colletts gård ladeby i Enebak, der festligheterna räckte i tio ygn och der man genom lottning bland gästerna utsåg lika många värdar och värdinnor att, hvarje var för sitt dygn, för arrangementerna 0. s. v. kort sagdt, hon hade känt den tidens märkligaste hersoner, följt de händelser som väckte samtidens ippmärksamhet samt varit en trogen och snillrik akttagare af dåtidens sociala lif med dess konsti egde sålunda en föreställ. om det gamla Kristianias halft privata, half ffentliga lif, som ingen annan nu lefvande är desittning af. Då hon med sitt starka minne förnade sällsporda själsgåfvor och ett öfvadt öga fö let ndomliga och karakteristiska hos personei och förhållanden, voro naturligtvis hennes berät elser om framfarna dagar dubbelt underhållande och lärorika. Men då hej blygsamhet nekade henne att uppträda som författarinna, skulle hennes liksom så många andras rika lefnadsminner följt henne i grafven, derest hon ej på gamla da sar fattat och utfört den prisvärda föresatsen att ehuru visserligen blott till hågkomst för sina när maste, nedskrifva sina memoirer. Härigenom tor de de emellertid vara raddade från att gå förlo rade och skola väl ock med tiden utkomma i tryck När de en gång utgifvas, skola de i hög grad väc ka allmänhetens intresse, ej blott på grund af sit innehåll, utan ock för det jemna framställnings sättet. De fragmenter ,,Af en Dames krindringersom vi voro i tillfälle att meddela i detta blad Nytaarsgave för 1560, kunna ej annat än föranle da en önskan att lära känna arbetet i dess helhet