Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1866, sida 2

Me 1 IUIT DULIIHIIISCII ULLAILHUC aASIBLOl, SäilII10 UU idare beslutat, att statsborgare i hvar och at n af de nordtyska staterna erhålla valrätt lis ch valbarhet i Preussen. Deputeradekamd: naren blef synbarligen angenämt öfverra-m kad, då grefve Bismarck förklarade, attin: egeringen godkänner och skall iakttagaC aragrafen om parlamentets yttrandefrihet; sc nen än mer har förvåningen i och utom Preussen stigit, sedan regeringen med lock ge och pock nödgat den reaktionära herre-sat cammaren att antaga parlaments-vallagen C dess af deputeradekammaren förändradeH orm. I denna och i andra frågor har rezeringen anslutit sig till deputeradekamnaren, och icke denna sednare till den! örra, och i det hela synes regeringen verk-saf igen esterstrafva en uppriktig försoning så ned folkets representanter. Ja, i en fråga kv — den om räntans frihet -— har regerinti sen särskildt tagit sin tillflykt till de de-sh Duterade för att bräcka junkrarnes motånd. Herrekammaren har nämligen enlast velat medgifva, att privatpersoner få ;ja räntan, när banken gjort detsamma. Regeringen, hvars törslag i ämnet gillats if deputeradekammarens finansutskott, vill nu bringa frågan ännu en gång inför herrekammaren och föreslår såsom en medelväg, att lagförslaget skall antagas för en ; viss tid, hvarunder man kan hafva tillfälle utt utarbeta en fullständig lag om alla dithörande angelägenheter, bland andra den om pantförhällandena och privatbankerna. karligare för endrägten mellan regeringen å och deputeradekammaren är förslaget om ett lån af 60 millioner för härens och flotans behof, men äfven här synes regeringen vilja fästa tillbörligt afseende vid de etänkligheter, som mot förslaget gjort sig gällande, och benägen att ingå på ett medelvägsförslag, hvarigenom regeringen erhåller de begärda medlen, men på vilkor, som garantera deras riktiga användande för de afsedda ändamålen. FRANKRIKE. I rundskrifvelsen till de franska diplomatiska agenterna heter det: Min herre! Kejsarens regering kan icke längre I q nppskjuta att tillkännagifva sin åsigt öfver de i Tyskland timade tilldragelserna. Enär herr dej Moustier ännu någon tid blir frånvarande, så har II. M:t gifvit mig befallning att delgifva grunderna i hans politik åt de diplomatiska agenterna. Det krig, som utbrutit i midten och södern af Europa, har upplöst tycka förbundet och definitivt konstituerat den italienska nationaliteten. Preussen, hvars gränser genom segren blifvit utvidgade, herrskar intill högra stranden af Main. Österrike i har förlorat Venetien och utgått ur tyska Unbans det. I betraktande af dessa betydliga förändringar ;k änna alla stater sitt ansvar härför, och de frågar ig hvilket inflytande den nyligen afslutade freden I kan hafva på ordningen i Europa och på hvarje! särskild makts internationella ställning. 5 Den allmänna meningen i Frankrike är oroad, t vacklande mellan glädjen att se 1815 års fördrag y tillintetgjorda och fruktan, att Preussens makt: skall kunna antaga alltför stora proportioner; mel-; lan önskan, att freden måtte upprätthållas, och! hoppet att genom krig kunna vinna en förstoring s af Frankrikes territorium. Den helsar med bifall Italiens fullständiga befrielse, men vill äfven blifv. lugnad för de faror, som kunna hota den heligt fadren. Denna oro i sinnena, som yttrar sig i LVrankrike och återverkar på utlandet, ålägger regeringen pligten att klart och tydligt uttala sin åsigt. Fatta vi för ögonblicket det omgestaltade Europas framtid, så fråga vi: hvilken borgen erbjuda 1 de nya förhållandena för Europas och Frankrikes t fred? De tre nordiska makternas koalition är 2 bruten. Den nya princip, som regerar Europa, är , alliansernas frihet. Alla stormakter äro, den ena com den andra, åter fullt oberoende. Det rade, från alla förra förbin r ter frigjorda Pri illf oberoende. Frank gra farhågor fö värda enhet och oförstörbara nationalitet, kan det icke bekämpa eller ogilla det assimilationsarbete, som der försiggår, ej heller tillåta, att en afundsjuk stämning skulle söka rubba de nationalitetsprinciper, hvilka just Frankrike representerar och bekänner. Om den tyska nationalkänslan är tillfredsställd, så lägger sig oron, och siendskapen upphör der. Tagande exempel af Frankrike, har Tysk-!4 land tagit ett steg, som närmar och icke aflägsnar 1 oss från detsamma. I södern är Italien, hvars 1 långvariga träldom likväl icke kunnat tillintetgöra patriotismen, i besittning af alla elementer till nationel storhet. Dess existens medför en stor sör-I ändring i Europas politiska förhållanden; oaktadt en obetänksam snarstickenhet och i gående orättvisor, närmar det sig likväl i ideer, principer och intressen till den nation, som utgjutit sitt blod för att hjelpa detsamma till återfående af sin sjelfständighet. Den påfliga thronens intres( sen äro garanterade genom konventionen af den 15 September, och denna konvention skall loyalt ! utföras. I vstersjön som i Medelhafvet uppstå 1 mindre krigsflottor, hvilka skola gynna hafvens 5 frihet. Om usterrike, befriadt från sina fö S heter i Italien och Tyskland, icke mera ut sina krafter i en ofrukibar afundsjuka, utan i stället koncentrerar dem i öster uti Europa, så fram; f Vv 8 1 8 1 ställer det dock alltid en makt af 35 millioner, mot hvilken Frankrike hvarken hyser någon flendskap, ej heller har några skiljda intressen. Europa, starkare konstitueradt och mera likartadt genom bestämdare indelning af dess länder, är detta en borgen för freden på kontinenten och hvarken till skada eller fara för vår nation. Frank( rike, tillsammans med Algerien, skall snart räkna mer än 40 millioner innevånare. Tyskland har 37 , C millioner, hvaraf 29 i norra och 8 i södra delen; t Österrike 35, Italien 26 och Spanien 8 millioner. ! 2 Hvad sinnes i denna fördelning af de europeiska j. krafterna, som kan oroa oss? Af en oemotstånd-2 lig makt föras folken att sluta sig samman e e föreningar, hvarvid de mindre staterna försvinna. j Denna sträfvan uppstår genom önskan att se de allmänna intressena verksammare befrämjade. Måhända är det ett slags providenticl omsorg för verli Y dens öde. Under det de kränkta områden, som C kontinentens gamla folk innehaft, endast långsamt v tilly kunna ju Ryssland och Förenta Staternas republik innan förloppet af ett århundrade räkna 100 millioner innevånare. Ehuru dessa begge stora. rikens framåtskridande icke hos oss bör ingitva oro, ! och ehuru vi skänka vårt fulla bifall till Förenta s Staternas storsinnade bemödanden till förmån undertryckta racer, så bjuder likväl en nödig f sigtighet åt nationerna i Europas centrum att eje blifva styckade i så många särskilda stater utan !t kraft. I Politiken måste höja sig öfver förra tiders trån3 f 1 sa och småaktiga fördomar. Kejsaren tror icke, tt ett lands storhet beror på de folks svaghet, som o dess grannar, och han ser ingen verklig jemgt i något annat än i de europeiska nationernas tillfredsställda önskningar. Härvid följer han sin slägts gamla öfvertygelser och traditioner. Napoleon I hade förutsett de förändringar, som nu blifvit utförda på Europas kontinent. Han hade utlagt fröet till de nya nationaliteterna: på halfön, i det han skapade konungariket Italien, och i Tysk-v land, i det han lät 253 oberoende stater försvi — — — —ju Emellertid ligger i den oro, som bemäktigat sig f landet, en legitim känsla, hvilken man måste er-m känna. Resultaterna af det sista kriget innehålla en vigtig lärdom, som icke kostat vår vapenära någonting. Utgången af kriget har nemligen visat u os8 nödvändiirheten att Afa iligan fölilamna vår