Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1866, sida 3

— Hvarthän mitt barn? sade han, — Är ni rädd för mig i dag? Jag mumlade någonting obegripligt — jag vet knappast hvad -— men återtog undergifvet min plats. Han lutade sig öfver ryggstödet och betraktade min halffärdiga ritning. — Hvad är detta? utropade han. — En springbrunn och en grupp tiggare — en bredaxlad figur högt öfver de öfriga -— en mandolin i hans hand — ett par vattenämbar vid hans fötter — Per Bacco! det är min Andalusiske vattenbärare från Puerta del Sol! Hvems album är detta? — Mrs Churchills. — Då måste mrs Churchill afstå vattenbäraren åt mig. Inga invändningar, barn! Jag har redan en half rättighet till honom. Han är fostret af min erfarenhet. — Men han är också fostret af min fantasi, invände jag, då jag såg honom upptaga en pennknif ur fickan; — och som sådan har jag redan gifvit bort honom. — Ett skäl till hvarföre jag skall hafva honom! Jag ämnar taga 1 besittning er fantasi, ert bjerta, ert förflutna lif, er framtid och allt, som är ert. Så! då madame la belle mere kommer för att undersöka sitt album, skall hon undra, hvilken hexmästare som varit ihop dermed. Och dermed bortskar han, mycket försigtigt och behändigt, bladet och lade det i sin plånbok. : I — Mr Farqubar, sade jag förebrående, detta är icke vackert af er. Hvad skall jag säga till mrs Churchill? o— Ingenting alls. Jag åtager mig att