Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1866, sida 1

ett ord, förrådde att hon ens mindes det. Sålunda klädde hon sig och gick ned i hela glansen af sin stolta skönhet. Så omfamnade hon oss, hjelptes upp i vagnen af sin man, och for bort. Spelet var utspeladt och vunnet. Hon var madame la Comtesse de Chaumont! Derefter skingrades de flesta gästerna — några för att sköta sina göromål och andra för att roa sig tills det blef tid att kläda sig till aftonens bal. Min far och sir Agamemnon och tre eller fyra af de äldre herrarne, förnämligast medlemmar af min fars klubb, gingo ut för att spela biljard eller -ströfva omkring i Champs Elyses. Mrs Churchill drog sig tillbaka till sitt rum för att hvila ut efter morgonens ansträngning, under det vi tre brudtärnor, Hugh Farquhar, en vacker enka vid namn Julie de Luneville, grefve de Charlot, monsieur de Fauval och tre eller fyra andra unga män åkte ut till Vincennes. Då vi uppnått skogen, lemnade vi våra åkdon på en viss fläck och stego ur. Klockan var nu mellan tre och fyra, och solen kastade sina gyldene strålar mellan träden. Stället var mycket fridfullt och behagligt, och vi sutto i det doftande gräset under skuggan af ekar, så gamla som de fjerran tornen på Notre Dame. Här tände herrarne sina cigarrer, och damerna togo af sig hattarne, och somliga skämtade, och somliga åto bonbons, och vi voro alla så förtroliga, som om vi känt hvarandra sedan barndomen. Hvad Hugh beträffar, hade jag aldrig förr sett honom så upprymd. Han skämtade, berättade historier, talade lika ledigt på franska och tyska som engelska, och var själen i sällskapet. Nästan pojkaktig i sin munterhet,