Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1866, sida 3

FO rr Å ——L 2 — — — Blandade ämnen. En lärkas räddning. I Dalhpilen läses: I Uggelbo by i Säters socken inträffade en dag i sistl. Maj månad följande ovanliga händelse. Under det att hemmansegaren Jan Hansson och dennes dräng voro sysselsatta med harfning på åkern förnummo de ett ovanligt läte i luften, hvilket vid efterseende befanns härleda sig från en lärka, som sökte ndfly tvenne förföljande hökar. Sedan den luftiga jagten en stund fortgått slog lärkan som en pil ned på en i närheten af de båda åkermännen stående häst och tog skydd under selkroken på dennes rygg. Den sålunda valda tillflyktsorten lemnade henne emellertid icke den påräknade säkerheten, ty den ene höken följde i hamn och efter, och tog, äfven han, plats på selkroken. Härvid flög dock lärkan ned på marken och satte sig vid drängens fötter, samt lät sig af honom villigt tagas. Hastigt förflyttade sig nu höken till en på tre famnars afstånd från drängen stående gödselflake. Härifrån blef höken dock genast bortjagad och försvann snart ur sigte, hvarpå lärkan försattes i frihet. Jublande svingade hon sig upp i luften, men hennes glädje blef ej långvarig. Den nyss förjagade fienden nalkades åter, och snart var jagten efter det undkomna rofyct i full gång. Efter en stunds kretsande, derunder lärkan alltjemt af höken förföljdes, fann hon för godt att åter söka sin gamla fristad. Bemödande sig att uppnå densamma flög hon, med sin förföljare tätt efter sig, i ringar kring hästen, hvarvid de kommo de båda Karlarne så nära att dessa med sin piska kunde slå höken på vingarne; dock lyckades det icke att gripa honom. Slutligen satte sig lärkan åter på hästens rygg och lät ånyo taga sig, denna gång af Jan Hansson, samt förblef sittande i handen på sin befriare, utan att denne på något sätt sökte qvarhålla henne, ända till dess hon, sålunda buren, blifvit förd ett godt stycke in i en närbelägen småskog, då hon höjde vingarne och flög in bland de täta buskarne. Ännu en gång infann sig höken på valplatsen, sökande det utsedda rofvet bland åkerredskapen. Efter att hafva öfvertygat sig om ändamålslösheten häraf, tycktes han vilja fortsätta undersökningarne på hästens rygg, men från fullföljandet af denna sin afsigt hindrades han af drängen, som med stenkastning sökte fördrifva den närgångne, ett stridssätt för hvilket denne också ansåg sig böra gifva vika, och då Jan Jansson, som under tiden aflägsnat sig för att hemta en bössa, återkom till stället, var höken sin kos: Irländska Bulls. TIrländaren har ett mycket lifligare sinne än engelsmannen, men han gör sig skyldig till kolossala dumheter, ty vanligen tänker han ej på hvad han säger. Dessa hans enfaldiga uttryckssätt ha fått ett särskildt namn och kallas Irish bulls. Se här några prof på dylika balls. Sir Richard Steele var ett dumhufvud af första sorten. Det var han som sade till en engelsk baronet: ,Om ni någonsin kommer på en mils afstånd från mitt hem, så hoppas jag ni stannar der några dagar. En af hans vänner sade en gång till honom: ,Hur kommer det till, att ni irländare göra en sådan stor mängd bulls?: — ,.Det kan jag inte säga, svarade sir Richard, ,.kanske det kommer af klimatet. Jag tror dock att om en engelsman vore född i Irland, skulle han göra på samma sätt. En irländsk litteratör var inbjuden till lordmayorn i London. Han mumsade begärligt på ett stycke tårta, fylld med äpplemos, tillsatt med litet stickelbärssylt. Hvilken präktig äppletärta det här skulle vara, utbrast han, ,,om den vore helt och hållet fylld med stickelbär! Fyra irländare spelade kort; den ene märkte att en af sällskapet hade fuskat med insatsens erläggande. Det fattas en shilling, sade han, hvem är det som har lagt dit den? En irländsk matrosgosse föll plötsligt från märsen ned på däck; han försökte flera g upp sig, men han förmådde det ej. kommer du, pojke? röt kaptenen. —, Från norra Irland, svarade pojken, gråtande af smärta. Sjelfva Times gjorde sig häromdagen skyldig till en försvarlig bull. Det var i en kritik af Tennysons arbete öfver ,.Enoch Arden. Ni vet eller ni vet icke, att Enoch lät falskeligen uppgifva för sin hustru, att han var död i främmande land. När han kom hem igen hon omgift. Så länge han lefde, säger Times, ..yppade han ej för någon sitt namn; det skedde först under en sednare period. Antagligen har Times medarbetare sett dagens ljus i Cork eller Limerick. En stackars döf karl blef öfverkörd af ett lokomotiv och dog özonblicklige Det är precist ett år sedan en dylik olycka träffade den stackars karlen-, upplyser en Dublin-tidning. Till sluts en präktig bull af coronern i grefskapet Limerick. Förlidet år var dödligheten mycket stor i Irland under vintern, Mayorn vände sig till nämnde embetsman med förfrågan om orsaken till ökningen i dödsfallen. -— ,.Jag vet in svarade coronern naivt. ,det här året dör en s stor mängd folk, som inte döit förut.