Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1866, sida 1

cert blott ett steg till att se rätt med sjäens ögon. — Det är jag icke så säker på, svarade ag skrattande. Mellan ett landskap och en proposition är en ansenlig skilnad. Men scenen förändras — o, hur intagande! Se, ljuset riktigt fladdrar på vattnet — gondolen kastar ett återsken, som flyttar sig på samma gång som den — månen går bakom ett moln! Kan detta vara konst? — Icke hög konst, det är visst, svarade Hugh. — Emedan det är högre än konst! Det är naturen sjelf! O, mr Farquhar, jag känner som om jag aldrig skulle vilja måla mer, efter detta! — Ni är ett dåraktigt barn och vet icke hvad ni säger, sade han otåligt, Jag säger er, att detta är icke ren konst — nej, det är blott tredjedel konst och två tredjedelar maskineri. Denna sqvalpning frambringas genom att flytta ljus fram och tillbaka bakom kulisserna, och denne måne är gjord af muslin och gas. Allt hvad ni här ser, är efterapning, och konsten efterapar icke — den tolkar. — Tyst — förstör icke illusionen! — Jag vill gerna låta er behålla illusionen, Barbara, men jag kan icke tillåta att ni misstager illusion för konst. — Tillåt mig då att misstaga den för natur!. — Ännu värre! Lär att antaga den för hvad den är. Antag den som en sinnrik och skön bakgrund till en vacker historia, och kom ihåg att falska månar och gjorda vågor stå i samma förbindelse till sann målning, som vax-modellering till bildhuggeri. Men tyst ett ögonblick! Jag önskar att ni skall höra denna duett.