Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1866, sida 3

Blandade ämnen. Uppfinnandet af Tändnålsgeväret. En engelsk tidnjng meddelar följande yttranden af tändnålsgevärets uppfinnare, nuvarande Geheimerådet v. Dreyse, hvilka visa anledningen jill att tanken på denna uppfinning först uppstod hos hono Den enda valplats — säger han — som jag nå gonsin har sett, var vid Jena, och det var på denna valplats der tanken först föll mig in, att percussionsskjutvapnet borde förbättras, i fall Preussen skulle kunna lita på sin militäriska makt. På den tiden var jag en vandrande ktensngd lärling och drog med renseln på ryggen genom Tys land, för att försöka uppnå Frankrike, det enda land, hvarest det under denna olyckliga period var något att lära i mitt yrke. På denna min vandring kom jag den 15 Okt. 1506 till Jena och till de långa rader af döda, som der lägg. Jag tog upp ett gevär och pröfvade det, Jag vet ej om då för tiden det orisspråket om ett gevär fanns, att ,det kunde skjuta omkring ett hörn; men om man då kände dettg ordspråk, så hade det sannolikt blifvit uppfunnet för dåvarande preussiska gevär. Jag har verkligen aldrig sedan dess sett något, som kunnat jemföras med dem; det var det alldra simplaste slags gevär, som man någpagin kan tänka sig, och det just under en tid, då fransmannene filnilåsgevör, hvilket var tillverkadt i öfverensstämmelse med modellen från 1779, var det verksammaste och mest fulländade vapen, som då fanns. Från det ögonhlicket var jag gripen af tanken på att förbättra det preussiska yapnet, oaktadt den unge klensmedslärlingen då för iden blott hade temligt förvirrade begrepp om sättet; det var först i Paris jag hade grunden till det, som jag sedermera kunde utföra såsom fabrikant af skjutvapen. Den dugligaste officeren i Frankrike i denna gren af krigstjensten sar då för tiden öfverste Pauli. Han begagnade sig ofta at min tjenst, och under honom läste jag mycket och grundligt. Idäen att farbättra det preussiska skjutvapnet lemnade mig ej ett enda ögonblick; dag och natt rufvade jag deröfver och gjorde åtsklliga försök, men kunde ej fullfölja dem, emedan jag betraktade geväret af 1779, som den grund, från hvilken hvarje förbättring skulle utgå. fätt verkligt steg framåt, ett jettelikt steg gjorde jag, i det att Pauli anförtrodde mig — det var är 1509 — att kejsar Napoleon hade öfverlemnat åt honom att konstruera ett gevär, som skulle laddas bakifrån. Hvarifrån fick Napoleon denna ide; var äl hans egen eller hade den blifvit öfverlemnad till honom af någon annan? Det kan jag ej säga; men nu uppgick ett ljus för mig. Jag kände eng rare än förstod att det var rätta planen, på samma gång som det var den enklaste (barnens leksaksgevär laddas ju på samma sätt), och under flora månader var jag så fattad af förväntan att få se resultatet af Paulis konstruktion, att jag knappast kunde sofva. Konstrakfiongn misslyckades emellertid alldeles, d. v. s. den var så invecklad, att ge;