Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1866, sida 3

nades, segel tillpassades så godt sig göra lät. Alldenstund de voro i stråkvägen för fartyg med Californien till destinationsort, hölls nordostkurs för att lyckas falla in med något sådant fartyg. Storbåten tog de båda andra på släp, och på detta sätt begåfvo de sig af att söka räddning. Följande dag föllo lätta regnskurar, något vatten samlades att öka det lilla förråd som fanns. Obetydlig vind, och solstrålarne brände lodrätt på de skeppsbrutnes bara hufvuden. 4:de dagen ändrades kursen för Clarion på lat. 18,30, long. 113 W., men de kunde ej hinna dit tillfölje af svår blåst och sjö. 5:te, 6:te och 7:de dagarne fångades 6 delfiner, en bonita och en sköldpadda och fördelades, så att manskapet fick bra med rå föda, men i brist af salt kunde de ej förvara något. Alla båtarnes besättning blef satt på ranson, bestående af 2 gills vatten, 12 skorpa och 32 rå potatis två gånger om dagen. När det regnade, tilläts att dricka efter behag. Följande 13 dagar var vinden lätt och ostadig. Storbåten bogserade alltjemt. På 17:de dagen fångades 2 ,,boobies och utdelades. På 18:de dagen från början blef vinden så hård och ryckningarne i bogsertågen så svåra, att kapten Mitchell måste kasta loss 1:ste styrmansbåtens lina, lat. 13 N. och long. 114 W., samt 3 dagar sednare likaledes 2:dre styrmansbåtens. Den usla och obetydliga proviant, som fanns, delades då broderligen mellan de 3 båtarne och man åtskiljdes under lyckönskningar, varande ännu vid godt mod. Alla styrde samma kurs och voro i sigte af hvarandra, men om natten skiljdes man åt, och ännu är de 2:ne båtarnes öde obekant. På long. 117 W. och lat. 17 N.. beslöt kaptenen söka ,, American Group, beläget 133 W. long., 17 N. lat. Under loppet af flera dagar kryssades och söktes noga terrängen, men platsen kunde ej finnas. Hittills hade han hållit sig i stråkvägen i hopp att träffa på fartyg, men såg sig slutligen tvungen hålla af för Hawaii, på 1200 miles distans. Nu hade de ingen mat, endast benen af en skinka samt den segelduk, hvari skinkan varit insydd, och de vanliga 2 gills vatten. Stycken af segelduken och stafven af en smörfjerding, som voro något salta, voro nu derasihufvudsakliga föda samt lädret på skodonen, hvilket uppmjukades i vatten; stycken af skjortor och näsdukar voro dessert. Genom en tillfällighet fanns i båten någon tobak, denna lindrade törsten något och kan tillskrifvas. att lifven kunde uppehållas. Under hela tiden herrskade bästa ordning och vakten aflöstes ordentligt. Båten läckte svårt, men flitigt arbetades med ösning efter tur. Detta var ej ett lätt arbete under storm och häftig sjögång. Den 38:de dagen fångades 4 flygfiskar, hvilka delades i 15 delar och åtos råa. Följande dag åter en flygfisk. Den 40:de dagen ficks en liten fisk, som man gaf kapten M.. ty han var sjuk och led mest. Den I:ste dagen uppgaf en äldre sjöman modet och föll till botten af båten. Det öfriga folket var svagt, men med hopp att inom 4 å 5 dagar se land. Insen förtviflade eller var bångstyrig. Den 43:dje dagen kl. 11 f. m. upptäcktes land ett par dagar förr än man trott. Det var Mauna Loa. En flagga sattes på en stång och upptäcktes från land, men der aktade man ej på signalen, emedan man trodde båten vara ute på fiske. Närmande sig Lapaboehoe, påträffade man två infödingar, som kommo utsimmande, och då dessa funno huru svaga och kraftlösa männerna voro, togo de åror och rodde båten till land. Ingen af besättningen kunde gå eller stå, utan infödingarne måste bära dem upp. Ehuru dessa män varit 43 dagar under sådane omständigheter, nästan utan föda, var dock ingen sjuk, och ingen hade dött på vägen.