Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1866, sida 3

ning till beklagansvärda missförstånd. Läkare skref sin cö lsattest. anbefallde likens skyndsamm: bortförande och blef kort efter återkallad för at mottaga förebråelser för sin försumlighet. Läka ren, som icke sett eller kände till dessa fenome ner, blef i sin ordning helt förundrad vid åsyner af dessa ryckningar, förebrådde sig sjelf i tysthe sin oförsigtighet och började ordentligt misshandl liket, hvari icke en lifsgnista fanns qvar, med för sök att åter uppväcka det till lif — ehuru för gäfves. Hvad döden en gång fordrat, ger den icke tillbaka. Dessa företeelser gjorde emellertid ett pinsam intryck både på lekmän och läkare, och prof. Ble meyer skyr icke att tillstå, att dessa muskelryck ningar, som han otaliga gånger haft tillfälle at observera, hvarje gång på honom gjort ett myc: ket hemskt intryck. Orsaken till dessa märkvär diga sammandragningar är ännu icke känd; de blir framtiden förbehållet att förklara, om de ären följd af den inträdande dödsstelheten eller a den frigjorda muskelelektriciteten eller af någo annat. De förekomma emellertid hos de flesta i kolera aflidne och ofta nog med sådan styrka, att liken upprepade gånger utsträcka och böja händerna. stundom till och med förändra den ställning de dödsstunden innehaft. Äfven i år har man observerat dessa ryckningar. Sålunda dog d. 28 Juli på ett sjukhus i Wien efter åtta timmars sjukdom en stark och kraftfullt bygd nålmakargesäll En half timma efter dödsfallet såg vakthafvande läkaren liket, utfärdade dödsattesten och anbeallde likets bortförande till likboden. En half timma derefter kom sköterskan blek och uppskrämd inrusande och berättade: , Herr doktor, han lefver, han låter inte svepa in sig! Läkaren, som var bekant med förhållandet, gick genast med i sjuksalen och anmärkte, att isynnerhet öfverarmens muskler oupphörligt böjde och sträckte händerna; men äfven underarmens muskler sammandrogo händerna till knytnäfvar, bröstmusklerna ryckte nästan taktmessigt äfvensom läpparne, och likväl fanns icke ett spår till lif i det redan kalla liket. Detta räckte mer än en timme. Afven på några qvinnor har man i år iakttagit samma fenomen, och med en utaf dem anställdes återuppväckningsförsök, ehuru naturligtvis utan minsta verkan. Stilprof. Folkets tidning anför följande prof på en lundensisk professors förmåga att skrifva svenska språket: , Vid bedömandet af anspråk på det sättet emot hvarandra stridande, som Statens på läraren, att upprätthålla dess fordran på fullgiltiga kunskapsprof, och den Examinerades på ett rättvist och billigt bedömande af hans kunskaper, torde man icke billigtvis kunna alldeles undvara den förmedlande kraft, som ligger uti offentlighet vid kunskapsprofvens afläggande och flera sakkunniga personers deltagande uti deras bedömande. Väl frånkommet. En man, som icke saknade hufvud-, men hvars anlag isynnerhet voro starkt utvecklade i hänseende till att producera de mest obegripliga historier, hvilka han med en viss suffisance anförde vid hvarje lägligt tillfälle, satt en dag med en hederlig borgare på ett värdshus och förtärde några uppfriskande drycker, af hvilka isynnerhet en ypperlig gammal rhum vann borgarens bifall och föranledde denne att utgjuta sig i en beundrande ordström, intill dess han slöt med att kalla den ,,klassisk, ett uttryck, som han gerna använde om allt, som vann hans obetingade bifall. ,,Ack ja, den kan vara god nog-, inföll den andre, ,,men den är likväl icke någonting emot en rhum, som jag sist fick smaka hos min vän, här smackade han välbehagligt med tungan vid minnet af den ypperliga drycken, och tillade med en utsökt suffisance: ,, men det är ej heller något under, ty den var öfver 400 år gammal. — ,Hvaba, öfver 400 år, utbrast borgaren, ,men det är ju icke så länge sedan Amerika blef upptäckt. —. Nej. visst icke, svarade den andre helt kallblodigt, ,,men den låg också aftappad på tunnor, då Columbus kom dit. —————— — AA—