Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1866, sida 2

tre tusen francs. Men det är förskräckligt sent, och jag är färdig att dö af trötthet, och du har rest. — Ja, jag har rest mellan fyra och femhundra mil på tre dagar. — Stackars barn! Och alldeles epsam till på copet. — lICte ensam. Jag hade sälls cap hela vägen. — Det var lyckligt. Någon pekant, förmodar jag, till madame Ersenner? Ack, mon Dieu! jag hade nästan glömt att madame Brenner favns till. Står akademien ännu på sin gamla plats, och äro bullarne om Mändagarne lika gar Ja och hårda som förut? Allting äx som I lemnade det, svaade jag suckande. IIinsi soit-il 7 Ny god natt! Jag omsamm ade homne tyst och följde tnne med ögonen, d å hon lemnade rumnet. Var det möjligt , att hon kunde vara ycklig? Hon förseföl. så — och likväl — ch Väkväl ver det blott en byteshandel ned hennes ungdom och skönhet! Penninar, kläde och den tomma fåfängligheten t en tåes dessa voro hennes gudar och t der offrade hon sig sielf till ett offer. Å henne funnos hvarken qvinnans dröm v kärlek, eller artistens upphöjda äreystnad — hvarken poesien eller renheten, eller passionen, som gör lifvet skönt och iktenskapet heligt. I stället för hem, har hon valt sällskapslifvet — i stället för kärlek, en liknöjd verlds beundran eller afund — i stället för paradiset, öknen. Stackars Hilda? (Forts.)