Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1866, sida 2

Fullkomligt så mycket som --som jag bör. lIivarför icke? Jag fortfor att se på porträttet och gal intet svar, Ö Dessutom, tillade min syster förtretad, lefva vi icke i Trubadurernas och Korsriddarnes tider, eller vänta att finna en Leander och Romeo hvarje dag vid våra fötter. Förhållandet är helt olika i le beau monde, min vän, och folk som gifta sig för rang och rikedom, kan man iske antaga skola dö af kärlek. Grefven är mycket frikostig, mycket belefvad, högst disktingus och lagom rik för min ärelystnad. Hvad kan man mer begära? — Hvad mer? Nej, ingenting mer, om det är tillräckligt. — Tillräckligt? Ah, Barbara, hvad du är narraktig! Tror du jag ville gifta mig, om jag icke vore fullkomligt säker att blifva lycklig? Jag säger dig, avt jag tycker gahska mycket om grefven, och att han tillber mig. Jag vet, att jag, som hans hustru, aldrig skall hafva en önskan ouppfylld. Jag skall hafva ett hötel i Paris och en villa i Florens, jag skall resa, jag skall komma i den bästa societet, jag skall blifva en ledare af madet, jag skall få så mycket penningar jag någonsin vill. — Och detta skall göra dig lycklig? — Lycklig? Fullkomligt lycklig. O! du vet icke allt, hvad jag ämnar göra! Jag tänker kläda mig battre än madame de Bernard — gifva flera lysande soiråer än Vicomtesse de S:t Etienne — att — men jag har icke sagt dig, hvart vi skola resa etter bröllopet, Gissa! — Hur skall jag kunna gissa? Kanske till Neapel och Sicilien, — Neapel och Sicilien vid denna tid på