Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1866, sida 2

Jag såg mig omkring, men upp ingen, som jag kunde antaga var der fö att möta mig. Vi gingo in i väntsalarne men de voro tomma. Vi gingo tillbaks till platformen, men med samma resultat — De hafva antingen glömt er, Barbarina, eller misstagit sig om tiden, sade min kamrat. Och likväl har tåget kommit på minuten. — Och jag skref i går afton från Coblentz, sade jag, så snart vi kommo dit Det är icke smickrande att se sig glömd. — I alla händelser kommer ni väl ihåg er faders adress? — Nej — men jag har hans bref i min ficka. — Då behöfva vi endast skicka Tippoc efter en vagn. Hör hit Tippoo — en voiture de place! Men, till min förskräckelse, kunde ja g icke finna brefvet. Jag behöfde icke säga det — mitt ansigte sade det för mig. Bry er ej derom! sade Hugh leende. Olyckan är icke ohjelplig. Vi måste fara till Menrices tillsammans och vara reskamrater tolf timmar längre. — Men — Men jag förbinder mig att skaffa reda på er fader före klockan tolf i i morgon, så tänk nu icke mera derpå. Kom, det tjenar ingenting till att dröja här. Just i samma ögonblick, som vi lagade oss till att lemna stationen, kom en betjent i livr skyndande in på platformen. Han jemförde sitt ur med jernvägsklockan. såg på mig, såg på Hugh, tvekade, såg åter på klockan, steg slutligen fram, aftog hatten och sade: — Pardon, madame! Je cherche mademoiselle Churchill.